Advertise on podcast: Tollans musikaliska

Kärleksdrömmar, svek, konventioner och patriarkat. Om författaren Mathilde Wesendonck, Richard Wagners Isolde i operan Tristan och Isolde. Finns det plats för en skapande kvinna bredvid en genial man? En relevant fråga i samband med att ett av operahistoriens mest omtalade och älskade verk, Tristan och Isolde, skapades under en himlastormande och förbjuden förälskelse mellan två kulturpersoner, Richard Wagner och Mathilde Wesendonck. Efter premiären av Tristan och Isolde skulle Richard Wagner förneka Mathilde Wesendoncks medskapande av verket. Im Treibhaus - I växthuset är titeln på en av de dikter av Mathilde Wesendonck som Richard Wagner tonsatte i sångcykeln Wesendonck-lieder. Kammaroperan Im Treibhaus skulle haft premiär juli 2020 i Vattnäs Konsertlada norr om Mora, men fick skjutas upp p g a coronapandemin och hade istället urpremiär där den 23 juli 2021. Alten Anna Larsson gör Mathilde Wesendonck och tenoren Göran Eliasson gör Richard Wagner. Wagners dåvarande hustru Minna Wagner sjungs av Amelia Jacobsson och Mathilde Wesendonks make Otto Wesendonck sjunga av Ulrik Qvale. Wagners andra hustru Cosima von Bülow sjungs av Rebecka Fjällsby och Johan Rydh gör Johannes Brahms. Staffan Storm tonsatte här sin första opera och författaren Ebba Witt-Brattström debuterade som librettist.  Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud. - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester og vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och At

23-åriga sopranen Karolina Bengtsson spås en lysande framtid och studerar nu på Mozarteum i Salzburg. Kommer från en bygd i Småland, där även 1800-talets världsstjärna Christina Nilsson föddes. I programmet medverkar även Karolina Bengtssons sångpedagog, professorn och världssopranen Barbara Bonney i Salzburg, altsångerskan Anna Larsson i Stockholm, svensk-ungerska sopranen Clarry Bartha i Tyskland. Clarry Bartha är konstnärlig ledare för internationella tävlingen Debut, samt Casting director för Festival Puccini Torre del Lago. Under större delen av 2020 och 2021 har Karolina Bengtsson fått digital undervisning  på grund av pandemin. Sopranen och professorn Barbara Bonney: - Karolina Bengtsson är så begåvad - det är inte klokt! Hon är den bästa sångerskan på Mozarteum just nu! Hennes röst är otroligt fin! Jag blir så lycklig när jag lyssnar till henne! Varje lektion är en konsert för mig. Jag sitter där och bara njuter. Ibland gråter jag. - Pandemin, med den digitala undervisningen, har paradoxalt nog medfört att jag kommit närmare mina elever. Genom kameran ser jag hur de använder munnen och tungan. Hur de andas och vad de tänker. Allt dessa som jag missar i ett rum när man inte är så nära. Jag tycker det här har varit helt fantastiskt! Svenska alten Anna Larsson var med i juryn i tävlingen Debut i Tyskland som Karolina Bengtsson vann: - Karolina slog juryn med häpnad redan på första provet. Det var väldigt, väldigt roligt att uppleva! Karolina är mycket trygg som sångare och sjöng t ex en svår aria ur Händels Julius Caesar. Hon gjorde det suveränt. Karolinas tilltal är väldigt öppet. Det betyder naturligtvis jättemycket för Karolina att få utvecklas tillsammans med Barbara Bonney, som kan anses ha varit den absolut största i världen i sitt röstfack, lyrisk sopran! Sopranen och konstnärliga ledaren Clarry Bartha bjuder varje år in 50 sångare av ca 600 sökanden till tävlingen Debut. - Jag hörde sopranen Karolina Bengtsson i Salzburg för två år sedan och fick gåshud av den naturlighet hon har i sin röst, vilken har en enorm potential att utvecklas. Karolina är språkbegåvad och ärlig i sitt sätt att sjunga, vilket gjorde mig väldigt glad. Hon är så självklar och har en enormt vacker röst! - Det är väldigt inne att vara operasångare och att bli berömd. Många imiterar och vistas i det här rosa livet med applåder och blommor. Men det finns ett visst allvar hos Karolina som jag tycker om. Som alla tycker om. Hon bryr sig inte så mycket om allt omkring, och är över huvud taget inte affekterad! Det är rösten och hennes ögon! Hon har den rätta blandningen av att vara ödmjuk och att vara hungrig. Hon är öppen och väldigt klok. Nu behöver hon något att bita i. Att vara operasångare är hårt arbete! - Karolina är nu lyrisk sopran. Jag hör framtiden med stora lyriska partier; Mozart förstås, Strauss, lyriskt ryskt, lyriskt italienskt, lyriskt franskt. Kanske med åldern går hon över från en Susanna till en Grevinna. Hon har ett fokus i rösten och en silverklang som är väldigt ovanlig, och påminner litet grand om slovakiska sopranen Lucia Popp, en av mina favoritsångerskor! Lyssna på Karolina Bengtssons operadebut som Pamina i Mozarts Trollflöjten tillsammans med andra studenter på Mozarteum i Salzburg. Länken fungerar från den 25 juni 2021 kl. 19:00: https://livestream.com/unimozarteumsalzburg/zauberfloete21 Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: W A Mozart, Solitudini amiche - Zeffiretti lusinghieri, Ilia's aria ur operan Idomeneo KV 366 FHD Karolina Bengtsson sopran, Mozarteumorchester Salzburg, Riccardo Minasi dirigent W A Mozart, Solitudini amiche - Zeffiretti lusinghieri, Ilia's aria ur operan Idomeneo KV 366 FHD Karolina Bengtsson sopran, Mozarteumorchester Salzburg, Riccardo Minasi dirigent Musik: Trad, Text: Wendela He

Blockflöjtisten Katarina Widell adopterades från Seoul och bor i Kil. Toppstudent och fyrabarnsmamma. Med barock i Royal Albert Hall, turnéer med kvartetten Woodpeckers och förebild i Kulturskolan. Medverkar gör blockflöjtisterna i Woodpeckers / Hackspettorna: Katarina Widell från Seoul och Kil, Kate Hearne från Irland, Caroline Eidsten Dahl från Oslo och Pernille Petersen från Köpenhamn. Dessutom medverkar två elever till Katarina Widell: Blockflöjtsläraren Carolin Kårén vid Musik & Dansskolan i Piteå och Vanja Smith i Arvika som studerar vid Musikhögskolan Ingesund. Linjen är folkmusik men Vanja spelar även barock, tidig musik och nutida musik. - Det var min mamma som hörde talas om att det fanns en blockflöjtist i Kil som kunde ge lektioner. Jag bodde då i Karlstad och tog mig till Kil för att träffa Katarina Widell. Det tar bara en kvart med tåg, så det var väldigt smidigt. Jag valde Katarina då det var skönt att få en lärare som kunde ge ännu mer inspiration. Jag såg fram emot en högre nivå i spelet, förklarar Vanja Smith. - Ja, när man börjar komma upp på den nivån att man går på folkhögskola och  musikhögskola då känns det viktigt att ha en lärare som är aktiv musiker. Som har koll på repertoar, både på nutida och på äldre musik. Katarina lägger stor vikt vid det musikaliska. Inte så mycket på att vi bara ska spela rätt toner, det som står på papperet, utan musiken som vi spelar är någonting mer. Det är atmosfären som vi skapar när vi framför någonting, och den stämningen får vara kvar under hela stycket och sedan finnas kvar även när stycket är slut, förklarar Carolin Kårén. - Katarina Widell var tillresande lärare och bodde då i Stockholm. Hälften av gångerna flög jag ner på morgonen. Så hade vi lektion mitt på dagen i några timmar. Sedan flög jag hem till Piteå. När Katarina senare flyttade till Jokkmokk åkte jag dit med buss. Det tog längre tid att åka till Jokkmokk med buss än har flyga till Stockholm. Jokkmokk ligger ju i Norrbottens län, men i Lappland. Du är ju nästan i fjällvärlden när du är i Jokkmokk, tillägger Carolin Kårén. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom. Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird. - Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z. Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer". Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen." Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge. Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem? Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus In Tymes of Olde A Delay is Better Pamela Z Number 3 A Delay is Better Pamela Z Badagada, Suite for Solo Voice & Electronics Pamela Z Waving Not Drowning (a Guide to Elegance) Pamela Z And and And Pamela Z Amanda Gookin, cello, Ashley Hahn, röst Bone Music A Delay is Better Pamela Z I Greet You a Thousand Times Juliana Hodkinson Odense Symphony Orchestra in Carl Nielsen Hall, Odense, Denmark, conducted by Thomas Søndergaard Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent Angel View Juliana Hodkinson Senatet Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent

Barbara Hannigan: en helt naturlig sopran. Lina Nyberg: en unik personlighet! Mathias Landaeus: omedelbar som Picasso. Rosali Grankull: Punkare! Lisa Nilsson: Närvaro, djup, integritet. Låtlista: Joni Mitchell, Lyle Mays, The Persuasions - Shadows And Light Album: Shadows And Light Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Asylum Records Hans Abrahamsen - Let Me Tell You Barbara Hannigan, Andris Nelsons, Bayerska Radions Symfoniorkester (München) Let Me Tell You Textförfattare: Paul Griffiths Etikett: Winter & Winter Joni Mitchell - Blue Album: Blue Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Reprise Joni Mitchell - Little Green Album: Blue Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Reprise Joni Mitchell - Shine Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Hear Music Lina Nyberg Tentet - The Bone Marrow Gardens Kompositör: Lina Nyberg Bolag: Hoob Records Lina Nyberg - The Skin Album: The Sirenades Kompositör: Lina Nyberg Bolag: Hoob Records Lina Nyberg, David Stackenäs, Cecilia Persson, Josef Kallerdahl, Anna-Maria Helsing, Symfoniorkestern Vid Norrlandsoperan (Umeå), Peter Danemo - The Electra Album: Terrestrial Kompositör: Lina Nyberg Bolag: Hoob Records Joni Mitchell - Amelia Album: Hejira Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Asylum Rosali Grankull - Identitetshandlingar i C-dur Norrkopings Symfoniorkester Michael Bartosch Joni Mitchell - Song To A Seagull Album: Joni Mitchell Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Reprise Joni Mitchell, Wayne Shorter, Steuart Smith, Larry Klein - The Sire Of Sorrow Album: Turbulent Indigo Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Reprise Mathias Landaeus piano - Signe 4ever Kompositör: Mathias Landaeus Joni Mitchell, Jaco Pastorius - Talk To Me Album: Don Juan's Reckless Daughter Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Asylum Joni Mitchell - The Silky Veils Of Ardor Album: Don Juan's Reckless Daughter Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Asylum Joni Mitchell - Big Yellow Taxi Album: Hits Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Reprise Lisa Nilsson - När Jag Var Gift Med Herrman Kompositör: Lisa Nilsson, Mattias Torell Bolag: Playground Joni Mitchell, Wayne Shorter, Vince Mendoza - Both Sides Now Album: Both Sides Now Kompositör: Joni Mitchell Bolag: Reprise

Denna Jämtlandsfödda artist, ordkonstnär och författare hörde sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba och resten är historia: 6 CD-skivor och tre romaner. Artisten och författaren Christina Kjellsson sjöng från det att hon var 8 månader. Hon diagnostiserades med Tourettes syndrom, och har kropps-, ögon- och tanke-ticks. Men när hon spelar, sjunger och simmar är ticksen borta. Citat ur programmet av ordkonstnären Christina Kjellsson: - Hemma i byn Handsjöbyn i Jämtland fanns det få vinylskivor på 60-talet men en som fanns i flera hem var faktiskt Miriam Makebas Pata pata. Känslan när myggfönstren blev isatta där på sommaren och fönstren var öppna och det var lite party i stugorna - att då höra Miriam Makeba - det är nu en fantastisk film att tänka tillbaka på. - Ett barn med fallenhet för musik och rytmik fastnar på Miriam Makebas kanske lite grann, jag tror att jag ÄR språk och musik på gott och ont, jag vet inget annat, det är det som är jag. - Till exempel jag kan inte jogga utan att ha musik i öronen för när jag joggar utan musik i öronen så lägger jag in ticks och rytmer i min andning, jag skapar beats i andningen, och då håller jag på att välta efter 20 minuter. Träning bygger ju på att man andas ordentligt, och börjar jag tänka på hur jag andas då måste jag nästan sluta andas, så det är bättre jag tänker på något annat. - Jag hade fördelen att växa upp på 60 och 70-talet med radiokanalen som hette P3 och som då innehöll all musik som du inte visste att ville höra. Inom tio minuter kunde du få höra Alf Hambe och Led Zeppelin och däremellan Barbro Högberg eller Flamingokvintetten - det var en sång röra och en sån underbar blandning och på det sättet fick jag höra jättemycket musik som jag inte visste att jag ville höra. Och jag fick också höra väldigt mycket som jag inte tyckte om. Ju mer jag lyssnar på musik som jag inte tycker om desto mer stärker jag min egen ton. Så jag rekommenderar alla unga som håller på att skriva låtar, lyssna på musik du inte gillar. Varför? Jo för då låter du mer som du sen. Annars låter du nästan som den du gillar. Så jag är jättetacksam till blandningen i P3 som gjorde att jag kunde få en mångfald av låtar och stilar utan att behöva anstränga mig. Idag kan du till och med välja bpm på låtarna, Lugna favoriter eller vad de heter, så du riskerar inte att råka ut för nånting du kanske skulle älska! - Jag gör alltid parallella aktiviteter, och försöker att dölja det för min omgivning ibland, för att de inte ska tycka att jag verkar nonchalant eller ointresserad. Ja, jag gör gärna flera saker samtidigt för då blir det bäst resultat. Till exempel läsa - tänka, läsa - prata, hålla på med mobilen, ha ett samtal. Det är lite svårare när man är äldre men det gör att jag har lättare att koncentrera mig. När jag sitter och skriver så behöver jag göra en massa andra saker också samtidigt, det känns bättre. - Ja, det som jag har det heter Tourettes syndrom  jag har extremt lätt att komma ihåg saker, jag har extremt lätt att komma ihåg både ord och musik. Positivt med Tourette är att jag tycker det är småkul att vara snabb i, exempelvis abstrakt begreppsbildning, då hade jag så höga värden att det inte gick att mäta medan andra gick i botten, så det är en förvirrad profil. Fördelarna är extrema, jag ser en text, den sätter sig och jag kan snabbt redigera. Jag jobbar ju också med låtskrivarkurser och kan snabbt läsa både tio och tjugo texter och se på ett par minuter vad som behövs för varje text, var behövs det nånting i just den här texten? Det är likadant  med låtar jag hör en gång, de sitter väldigt länge, ibland för livet. Jag har låtar i huvudet hela dagarna och det är jobbigt, riktigt jobbigt är det. - Men jag kan vända orden lika fort bakåt som framåt och det gör jag när jag får tråk

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud. - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom. Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird. - Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z. Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer". Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen." Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge. Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem? Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Låtlista: Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus In Tymes of Olde A Delay is Better Pamela Z Number 3 A Delay is Better Pamela Z Badagada, Suite for Solo Voice & Electronics Pamela Z Waving Not Drowning (a Guide to Elegance) Pamela Z And and And Pamela Z Amanda Gookin, cello, Ashley Hahn, röst Bone Music A Delay is Better Pamela Z I Greet You a Thousand Times Juliana Hodkinson Odense Symphony Orchestra in Carl Nielsen Hall, Odense, Denmark, conducted by Thomas Søndergaard Lightness Juliana Hodkinson Ensemble Ictus Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoniorkester, Emilio Pomarico, dirigent Angel View Juliana Hodkinson Senatet Can modify completely in this case. Not that it will make any difference Juliana Hodkinson Aart Strootman, gitarr, West Deutsche Rundfunks Symfoni

Black Lives Matter - Afroamerikanska musiker. Möt dirigenten Jeri Lynne Johnson och tonsättaren och pianisten Courtney Bryan. Då en polis brutalt mördar afroamerikanen George Floyd i Minneapolis den 25 maj 2020, demonstrerar människor över hela världen i stora skaror under banderoller med texten Black Lives Matter. Frihetskämpar som Harriet Tubman, Frederick Douglass, Rosa Parks, Martin Luther King Jr, Angela Davies, Malcom X och John Lewis blir åter aktuella. Ett för många okänt ord introduceras: Juneteenth. Det är en förkortning av June Nineteenth, alltså 19 juni, en minnesdag för slaveriets upphörande. Att rasismen även finns kvar inom den klassiska och nutida konstmusiken vittnar programmets två medverkande om: tonsättaren och pianisten Courtney Bryan och orkesterdirigenten Jeri Lynne Johnson. Jag mötte båda i New York 2013 och talar åter med dem, fast denna gång digitalt p g a coronapandemin. The Big Five kallas de fem främsta symfoniorkestrarna i USA: Chicagosymfonikerna, New Yorkfilharmonikerna, Bostonsymfonikerna, Philadelphiaorkestern och Clevelandorkestern. I dessa orkestrar, med sina många hundra musiker, har jag idag räknat till tio svarta och bruna musiker varav en kvinna. För sju år sedan var det fem varav en kvinna. Jeri Lynne Johnson är med från Philadelphia. Hon bildade kammarorkestern Black Pearl Chamber Orchestra, vilken är den mest multietniska professionella orkestern i USA. Den senaste konserten spelade de då de firade sitt 10-årsjubileum den 6 mars 2020. Sedan slog coronapandemin till. - Black Pearl representerar en konstform från 1700-talet som utförs av tjugohundratalets amerikanska artister. Detta är verklighetens USA. I orkestern finns afroamerikaner, europeer, amerikaner, latinamerikaner och asiatisk-amerikaner. All musiker. Många har nyligen immigrerat från länder som Turkiet, Albanien, Kina, Sydkorea, Venezuela, Argentina, Frankrike, Storbritannien, Kanada, Jamaica och Haiti, berättar Jeri Lynne Johnson. Bokstavligt talat representerar vi hela världen, vilket är mycket viktigt för mig, säger hon. I USA har racismen långa, sega rötter och svarta kvinnor inom klassisk musik har det dubbelt svårt. När JeriLynne Johnson sökte ett visst dirigentjobb fick hon avslag med orden: -Vi gillar dig jättemycket! Styrelsen tycker om dina idéer och orkestern älskar ditt sätt att dirigera. Men - du ser inte riktigt ut som en amerikansk publik förväntar sig att en dirigent skall se ut. - I Black Pearl har vi funderat på vad konstens roll egentligen är i USA, säger Jeri Lynne Johnson. Jag tror att vi som artister inte längre kan tillåta oss lyxen att stå ovanför de politiska striderna. Jag tror inte att konsten utgör en fristad från politiken. Om vi klassiska musiker arrogant låtsas att vi står utanför den politiska världen så riskerar vi att bli irrelevanta när så faran med Covid-19 är över och vi kan möta människor som förr. Vi måste engagera oss i dessa orättvisor och använda vår tid och vår begåvning på att efter bästa förmåga stödja amerikanska demokratiska värden, anser Jeri Lynne Johnson. Jag talar med tonsättaren och pianisten Courtney Bryan i telefon från New Orleans där hon nu bor. Det tog 259 år innan hon blev första afroamerikanska kvinna som tog examen i musikalisk komposition vid Columbiauniversitetet i New York. När pandemin bröt ut våren 2020 var hon på ettårigt stipendium i Rom. Hon hade Samuel Barber Rome Prize in Music Composition och ett 2020 United States Artists Fellowship. Courtney Bryan tvingades p g a pandemin återvända till New Orleans där hon växte upp. Hon är nu lektor i musik vid Tulane University och Composer-in-Residence hos Jacksonville Symfoniorkester. Sedan hon tog examen har Courtney Bryan skrivit musik för Chicago Symphonietta, Los Angelesfilharmonikerna under Gustavo Dudamel, Louisianafilharmonikerna och musiker från Chicagosymfonikerna Courtney Bryan komponerade Yet U

Möt den exceptionelle tonsättaren Hans Abrahamsen och den unika sopranen Barbara Hannigan. Deras samarbete - en musikalisk symbios. Danske tonsättaren Hans Abrahamsen har skrivit musik under ett halva sekel. Han har bytt musikalisk estetik flera gånger och t o m haft ett över tioårigt uppehåll i komponerandet. Hans vackra sångcykel för sopran och orkester let me tell you från 2013 utnämndes av brittiska dagstidningen The Guardian till 2000-talets bästa klassiska musikstycke. Det var hans första verk för orkester och röst! Verket beställdes av Berlinsymfonikerna för den kanadensiska sopranen Barbara Hannigan. Hon tolkar i let me tell you de 483 ord som Shakespeares lät Ofelia yttra i Hamlet. Hans Abrahamsen berättar om "vit polyfoni" och om varför och hur han komponerar sin musik. Hur flätas styckena Schnee, let me tell you, Winternacht och Snedronningen in i varandra? På vad sätt är de beroende av varandra? Snedronningen, Snödrottningen, är Hans Abrahamsens första opera. Barbara Hannigan sjunger en av huvudrollerna. Librettot är baserat på danske författaren H. C. Andersens saga. Varför valde han att tolka denna saga musikaliskt? Hon berättar om hur de in i det sista, t o m under operans gång, ändradei musiken. Operan Snödrottningen sändes i P2, Sveriges Radio lördag den 5 september 2020. Hör sopranen och dirigenten Barbara Hannigan berätta om vilken fantastisk upplevelse det var att läsa partituret till let me tell you. Hennes samarbete med Hans Abrahamsen kallas en musikalisk symbios. Hur känner hon för Ofelias tragiska öde? Är det svårt att gestalta känslor i ett så högt sångregister? För let me tell you fick Hans Abrahamsen 2016 både Grawemeyer Award for Music Composition och Nordiska Rådets Musikpris. 2019 erhöll han Léonie Sonning Music Prize, som andra dansk någonsin. Barbara Hannigan erhöll Léonie Sonning Music Prize 2020, men kunde inte ta emot priset i Köpenhamn i april 2020 på grund av Coronapandemin. Hon skulle också tagit emot Glashütte Original MusicFestivalAward vid Dresden Music Festival 2020. Men även den ställdes in på grund av Cornoapandemin. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg. Låtlista: Abrahamsen/ Piano Concerto - 3. Tempo Di Grande Gioia Anne Marie Abildskov, piano Danmarks Radios Symfoniorkester, Thomas Dausgaard, dirigent Abrahamsen/ Let Me Tell You, För sopran & orkester Barbara Hannigan, sopran Berlinfilharmonikerna, Andris Nelsons, dirigent Abrahamsen/ Schnee Ensemble Recherche J S Bach, arr. Abrahamsen/ Befiehl Du Deine Wege, BWV 272 (Chorale Arr. For 15 Instruments) BIT20 Ensemble, Ilan Volkov, dirigent Abrahamsen/ Winternacht - 1. Moderato Con Precisione London Sinfonietta, Elgar Howarth, dirigent Abrahamsen/Piano Concerto - 1. Allegro Volante E Nervoso Anne Marie Abildskov, piano Danmarks Radios Symfoniorkester, Thomas Dausgaard, dirigent Abrahamsen/Left, Alone Alexandre Tharau, piano vänster hand Rotterdams Filharmoniska Orkester,Yannick Nézet-Séguin, dirigent Abrahamsen/ Let Me Tell You, För sopran & orkester Barbara Hannigan, sopran Berlinfilharmonikerna, Andris Nelsons, dirigent

Vi möter en spjutspets, Victoria Bond, och en gränsgångare, Alex Shapiro. Victoria Bond föddes i Los Angeles och växte upp i New York och i Hollywood i en gediget kulturell familj. Modern var konsertpianist och studerade för bland annat Bela Bartók. Hennes far var sångare och läkare. Victoria Bond prövade på teater, målning och skulptur, men valde musiken och började studera komposition. Victoria Bond funderade på att bli dirigent. Hon mötte dirigenten Leonard Slatkin, äldre bror till en av henne klasskamrater, och fick goda råd av honom. Av hundratals sökande till dirigentlinjen vid Juilliard School of Music var Victoria Bond en av de sju som kom in och hon blev första kvinna någonsin som där tog examen i dirigering vid slutet av 1970-talet. När Victoria Bond började fanns det endast två andra kvinnor i USA som dirigerade orkestrar: Sarah Caldwell hos Boston operakompani och Eve Queler som hade startat sin egen operaorkester, The Opera Orchestra of New York. Under dirigentutbildningarna hade Victoria Bond lärare som Herbert von Karajan och Pierre Boulez. Mest betydde de två svenska dirigenterna Sixten Ehrling och Herbert Blomstedt. Efter en dirigentkarriär i USA, Kina, Brasilien och på Irland, ägnar Victoria Bond nu mest kraft åt att komponera. Hon komponerade bl a en opera om pianisten och tonsättaren Clara Schumann. Victoria Bonds opera Mrs President hade premiär i oktober 2012, endast en månad innan nästa presidentval i USA, det 57e, då Barack Obama blev omvald. Mrs President handlar om den första kvinnliga presidentkandidaten i USA, Victoria Woodhull, som även var första kvinna i USAs aktiebörs och den första kvinna i USA som ägde en tidning. Woodhull ställde upp i presidentvalet 1872. Som vice presidentkandidat valde hon den afroamerikanske författaren och talaren Frederick Douglass, som hade flytt från sin slavägare vid 43 års ålder. Han stödde suffragetternas kvinnokamp och abolitionisternas kamp mot slaveriet. Deras parti hette Equal Rights Party, men kallades också People's Party, the Cosmo-Political Party och the National Radical Reformers. Men Victoria Woodhull motarbetades starkt: Hon kallades Mrs Satan. Regeringen vägrade trycka hennes namn på röstsedlarna. Man ansåg att hon var ett år för ung. (Hon var 34.) Hon var kvinna. Hon sattes i fängelse. Först i augusti 1920 fick kvinnor rösträtt i USA. Ur librettot av Hillary Bell: Vi betalar skatt, vi lyder samma lagar, vi föder nya medborgare och vi lämnar bort dem till krig. Ändå är vi fattiga, maktlösa, mäns egendom. Var inte rädd, jag vill inte anarki, jag vill jämlikhet. Victoria for President! Victoria Bonds hemsida: http://www.victoriabond.com/ Mrs Presidents hemsida: http://www.MrsPresidentTheOpera.com/ Tonsättaren och filmmusikkomponisten Alex Shapiro växte upp på Manhattan på 1970-talet, och pendlar nu mellan intensiva New York och rofyllda San Juan Island, i nordvästra USA. Som tonåring rörde Alex Shapiro sig fritt i New Yorks mångfaldiga musikliv: punk, opera, jazz, klassiskt och nutida. Hon studerade bl a vid Manhattan School of Music. Senare fick hon ett lågbudgetjobb som filmmusikkompositör i Los Angeles och arbetade där i 15 år med att skriva musik till film och TV. Alex Shapiro var dock olycklig och saknade konsertlivet, då de båda musikvärldarna fungerade helt åtskiljda. Men när hon skrivit kammarmusik för en orkester på tio personer till ännu en lågbudgetfilm förstod hon hur mycket hon saknat att tonsätta konsertmusik. Hon bestämde sig för att byta karriär. -De kommersiella åren har stärkt min känsla för rytm och groove. Även min formkänsla och musikens rörelse har påverkats, fast numera använder jag andra harmonier, förklarar Alex Shapiro. Efter att ha varit van att spela på biopublikens känslor använder jag numera de emotionella verktygen friare i min konsertmusik. Människorna i de olika lyssnargrupperna är ju inte så olika varand