Advertise on podcast: Filadelfiakyrkan Örebro

Ellen Hemström predikar utifrån Apg 10.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Anton Fagerstedt predikar utifrån 2 Tim 1:6-12.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Ellen Hemström predikar utifrån Hes 37:1-14.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Ellen Hemström predikar.ÖPPNA DÖRRARGenerellt sätt finns få tider på året som är behäftade med så stora förväntningar i vårt land som julen och de veckor som föregår den. Många pyntar och fejar i sina hem för att under julen kunna bjuda in familj, släkt och vänner. För många är dock julen, med dess betoning på gemenskap, istället en tid där ensamhet tenderar att bli extra påtaglig. En del blir sällan bjudna och kanske inte har någon att naturligt bjuda in.Många av texterna i adventstid handlar om att välkomna och att bjuda in. Vi utmanas att bjuda in och öppna dörren för Jesus Kristus – Ärans Kung – för att låta Honom uppfylla oss och fullt ut dela Hans gemenskap. I själva verket börjar bjudandet med att Gud själv i sitt människoblivande bjuder in oss till att bjuda in Honom. En följd av Hans inbjudan till att bjuda in Honom är att vi också bjuder in varandra och andra till gemenskap; en gemenskap med oss och i förlängningen Jesus själv. I våra gudstjänster i december vill vi öppna dörrarna; hjärtats dörrar, mentala dörrar och fysiska dörrar. Låt oss anta utmaningen att med glädje öppna dörrar och bjuda in!

Anton Fagerstedt predikar utifrån Ps 24, Upp 3:20 och Joh 1:9-12.ÖPPNA DÖRRARGenerellt sätt finns få tider på året som är behäftade med så stora förväntningar i vårt land som julen och de veckor som föregår den. Många pyntar och fejar i sina hem för att under julen kunna bjuda in familj, släkt och vänner. För många är dock julen, med dess betoning på gemenskap, istället en tid där ensamhet tenderar att bli extra påtaglig. En del blir sällan bjudna och kanske inte har någon att naturligt bjuda in.Många av texterna i adventstid handlar om att välkomna och att bjuda in. Vi utmanas att bjuda in och öppna dörren för Jesus Kristus – Ärans Kung – för att låta Honom uppfylla oss och fullt ut dela Hans gemenskap. I själva verket börjar bjudandet med att Gud själv i sitt människoblivande bjuder in oss till att bjuda in Honom. En följd av Hans inbjudan till att bjuda in Honom är att vi också bjuder in varandra och andra till gemenskap; en gemenskap med oss och i förlängningen Jesus själv. I våra gudstjänster i december vill vi öppna dörrarna; hjärtats dörrar, mentala dörrar och fysiska dörrar. Låt oss anta utmaningen att med glädje öppna dörrar och bjuda in!

Ellen Hemström predikar.VAD TJÄNAR DU? Många av oss ryggar instinktivt tillbaka av frågan som uppfattas påträngande och i avsaknad av respekt för vår personliga integritet. Få saker har blivit så laddade för oss som frågor rörande pengar och privatekonomi. Bibeln i allmänhet och Jesus i synnerhet duckar inte för frågor som rör detta område av våra liv. Pengar beskrivs inte som neutrala medel som underlättar vårt liv, utan som en makt kapabel att ta herraväldet över våra liv. Kan det vara så att frågan “vad tjänar du?” kommit att intimt hänga samman med frågan “vem tjänar du?”? Är det därför vi tycker frågan är så känslig? Under två gudstjänster vill vi belysa pengarnas roll i våra liv och försöka skissa på en väg till befrielse från dess makt.

I dagens gudstjänst får vi besök av några av våra missionärer.

Ellen Hemström predikar.

Henrik Wenell predikar utifrån Apg 2:38.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Ellen Hemström predikar utifrån Apg 2:38.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Hugo Sandell predikar utifrån Joh 8:12-20 och 2 Mos 13:21ff.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Anton Fagerstedt predikar utifrån Joh 6:22-40 och 2 Mos 16.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Ellen Hemström predikar utifrån Joh 6:16-21 och 1 Mos 1.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Anton Fagerstedt predikar utifrån Joh 4:43-53 och Jes 53:2-5.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Anton Fagerstedt predikar.