Advertise on podcast: Har du inte läst den?

I det tjugofemte avsnittet av ”Har du inte läst den?” har Hedvig och Lydia hämtat sig hjälpligt från bokmässan - bara för att bli golvade av Birgitta Trotzigs bok ”Dykungens dotter” från 1985. Hur kan någonting så jobbigt vara så bra? Hur skriva om mänskligt elände utan att göra sig skyldig till misärpornografi? Dessutom spridda tankar om den frånvarande faderns betydelse samt tips på botemedel mot självupptagenhet.  Litteratur: Dykungens dotter av Birgitta Trotzig Musik av Linus Lahti

I det tjugofjärde avsnittet utgörs bildningsresans anhalt av Yukio Mishimas roman ”Sjömannen som föll i onåd hos havet”.  Lydia kämpar med att inte ramla ner författarens biografiska kaninhål, medan Hedvig frågar sig hur man kan förstå romanpersonernas förhållande till fadern - eller snarare Fadern. Aldrig har Jacques Lacan känts så angelägen i podden! Inspelat på Bokmässan.   Litteratur: The sailor who fell from grace with the sea, översättning John Nathan. Mishima: A Biography av John Nathan Musik av Linus Lahti

I det tjugotredje avsnittet av ”Har du inte läst den” är William Shakespeares tragedi ”Hamlet” anhalt för den botfärdiga bildningsresan. Hur är det ställt med grubblande, melankoliske och till handling oförmögna prinsen av Danmark och hans minst sagt komplicerade familjesituation? Och vem var hans mytomspunne upphovsperson, föremål för mången fantasifull biografi? Hedvig frågar sig om det egentligen är så himla konstigt att han inte skrev några kärleksdikter till sin hustru. Lydia har bett ChatGPT om hjälp med enklare sekreterartjänster och konstaterar att AI är lika påhittig som Shakespeares levnadstecknare. Ur led är tiden!   Litteratur:  Hamlet av William Shakespeare översättning av Carl August Hagberg översättning Ulf Peter Hallberg (i Det blodiga parlamentet: fyra tragedier) Hamlet: the Oxford Shakespeare Nämnt men ej läst: The private life of William Shakespeare av Lena Cowen Orlin Musik av Linus Lahti

I det tjugoandra avsnittet av ”Har du inte läst den?” står Virginia Woolfs modernistiska verk Vågorna från 1931 i fokus, en roman som beskrivits som ”så nära poesi man kan komma utan att skriva poesi”. Hedvig har läst originalet med Google translate på högvarv, Lydia har valt översättningens enklare (och, visar det sig, mindre tillfredsställande) väg. Hedvig är begeistrad, Lydia snarast utmattad. Hur stort är egentligen glappet mellan The Waves och Vågorna? Hur ska man läsa den här boken? Var Virginia Woolfs rädsla för att hennes böcker skulle uppfattas som uttryck för galenskap befogad? Dessutom visar det sig att Woolfs biografi är ett veritabelt kaninhål - trillar man ner där är det stor risk att man inte lyckas ta sig upp.  Litteratur:  The Waves respektive Vågorna av Virginia Woolf, den sistnämnda översatt av Jane Lundblad Virginia Woolf - ett diktarliv av Quentin Bell Virginia Woolf av Hermione Lee Musik av Linus Lahti

Det tjugoförsta avsnittet av ”Har du inte läst den?” är en skammens stund. Hur kan man ha missat Selma Lagerlöf, frågar sig Hedvig och Lydia. Varför har vi inte blivit tvingade? I skolan till exempel? Hedvig funderar över Lagerlöfs status som vördad nationalklenod och vad som döljer sig bakom den sagotantsaura som hon fått dras med. Lydia känner sig drabbad av svenska språket och har läst en bok om översättning i fortbildningssyfte.  Litteratur: Gösta Berlings saga - Selma Lagerlöf Jag vill sätta världen i rörelse - Anna-Karin Palm Dolda gudar. Om allt som inte går förlorat i en översättning - Nils Håkanson Musik av Linus Lathi.

Det tjugonde avsnittet av ”Har du inte läst den?” ägnas åt Sofokles 2500 år gamla nagelbitare om kungen som till sin stora förskräckelse upptäcker att han råkat döda sin far och äkta sin mor - helt i linje med en profetia som han å ena sidan försökt undkomma, å andra sidan inte riktigt verkar ta på allvar (för är orakel verkligen något att lyssna på?!). Hedvig funderar över människans eviga strävan efter att försöka ställa sig över sitt öde. Lydia frågar sig om man i grekisk tragedistil bör varna lite mer för hybris också i våra dagar. Och, med tanke på det barnafödande som pågått under denna bildningsresa långsamma men oförtrutna gång - är detta avsnitt måhända en mammapodd i förklädnad? Litteratur:  H.D.F Kitto: Greek Tragedy.  Sofokles: Kung Oidipus, översättning Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson (Ellerströms förlag) Musik av Linus Lahti. 

I nittonde avsnittet av "Har du inte läst den?" avslöjar Lydia och Hedvig hur plågsamt obildade de är gällande rysk historia, Hedvig har fastnat i 1800-talets hamsterhjul och kan inte sluta använda uttrycket "damma av". Förutom att roas och oroas av källarmannens tilltag lyckas Lydia nästan kicka igång sin förlossning genom att börja prata om begreppet "psykisk ohälsa".  Musik av Linus Lahti. 

Artonde avsnittet spelades in 5:e maj på Göteborgs stadsbibliotek med publik. Lydia är proffsig och lugn, Hedvig bråkar med tekniken. Vi förvånar oss själva med vår positiva inställning och kommer fram till att tonåringar bör läsa denna roman.  Tack till Göteborgs stadsbibliotek och till publiken som lyssnade. Besökarna gav oss under frågestunden i slutet svar på vissa frågor (de får ni tyvärr inte ta del av).  Musik av Linus Lahti. 

I sjuttonde avsnittet av ”Har du inte läst den?” tar sig Hedvig och Lydia an ytterligare en fransk klassiker: berättelsen om den uppåtsträvande uppkomlingen Rastignac och hans granne Goriot, en gränslös gestalt med tveksam verklighetsförankring. Hedvig har snöat in på den lika ostoppbara som omåttliga författaren, Lydia frågar sig var gränsen mellan faderskap och galenskap går i Goriots fall. Bonusmaterial: en sprillans ny terapiform för effektivitetsivrare.  Musik: Linus Lahti

I 16:e avsnittet av ”Har du inte läst den?” grasserar paranoian: kan man hysa något annat än odelad kärlek för P A F:s legendariska Stockholmsskildring utan att riskera lynchning? Hedvig tycker att läsningen liknar en avancerad 1800-talssimulator där man metodiskt får bekanta sig med stearinfabriker, löss och hamnarbetets vedermödor. Lydia visar oroväckande tendenser att utvecklas till kommunpolitiker. Och hur blir det egentligen med själsliga förlopp och mellanmänskliga relationer, när det gäller en roman som mest handlar om staden och tiden själv? Musik av Linus Lahti.

I det femtonde avsnittet av ”Har du inte läst den?” är Hedvig och Lydia mer än vanligt benägna att kasta sten i sitt lilla glashus. Victoria Benedictssons biografi verkar locka till allehanda tolkningar och förståelseförsök, vissa mer lyckade än andra. Hedvig har försvunnit ner i dagböckernas och facklitteraturens kaninhål och blivit besatt. Lydia har vissa invändningar mot att ”Pengar” liknar ett nödtorftigt förklätt debattinlägg. Men hur stora friheter kan man egentligen ta sig med en författares livshistoria mot bakgrund av hennes verk?

I fjortonde avsnittet av "Har du inte läst den?" tar sig Hedvig och Lydia an George Bernhard Shaws pjäs från 1912, där särskilt den störige fonetikprofessorn Higgins gör intryck. Vad vill människan egentligen? Varför blev GBS själv så upprörd över filmatiseringarnas s k lyckliga slut att han skrev ett klargörande efterord (som för övrigt kan användas som en slags självhjälpstext i kärlekslivet)? Och varför gör man bäst i att akta sig för män med ett alltför stort intresse för bläckfiskar?