Advertise on podcast: EVOLUTION X4 DRAMA

---- Ett slitet hotellrum i Berlin. Det är nyårsafton den 31 december 1930. Hjalmar Bergman har lämnat sin hustru Stina i Stockholm för att förhoppningsvis arbeta med sina texter och fullgöra vissa kontraktsvillkor, men nu säger doktorn att han - förutom magproblem -  har influensa och ovillkorligen måste ta det lugnt och helst bara vara sängliggande.  Det är dock svårt för Hjalmar att följa rekommendationerna. Karaktär:  Hjalmar Bergman, författare, dramatiker. I rollen:  Gunnar Martin Aronsson Duration: 53:15 Regi: GMA Produktion: Evolution X4 Drama 2026  OBS: Vi rekommenderar lyssnare av EVOLUTION X4 DRAMA:s många föreställningar att använda hörlurar. -- Alla rättigheter förbehållna författaren och förlaget EvolutionbyNight. För uppsättningsfrågor skriv till: [email protected]  Not: Vissa fraser i manuset är hämtade ur Hjalmar Bergman: "Brev IV. 1925-1930" Albert Bonniers förlag. -- Q & A med GMA: -Varför detta intresse för Hjalmar Bergman? - Hjalmar Bergman var ju en av de viktiga profilerna inom svensk romankonst men även dramatik och filmmanus men som idag tyvärr är satt mer inom parantes. Jag har alltid haft ambitionen att väcka upp intresset för bortglömda eller förbisedda författare. Dessutom hade Hjalle hade ju ett minst sagt händelserikt – och dramatiskt! – liv som är lätt att inspireras av och sätta sig in i, som dramatiker. - När väcktes ditt eget intresse för Bergman? - Det kan jag genast peka ut, det var TV-serien ”Markurells i Wadköping” från 1968, med Edvin Adolphson, Eva Dahlbeck, Jan-Olof Strandberg och Ulf Brunnberg. Regi Hans Dahlin. Framförallt var det väl tack vare Edvin Adolphsons briljanta gestaltning av Markurell, som jag greps av historien, men även skolmiljön, med inslag som studentexamen och ett lärarkollegium var ju nära min egen miljö, eftersom min far var lärare. Hur som helst fastnade väl namnet Hjalmar Bergman och senare fick jag tillfälle att återkomma till hans dramatiska verk och romaner. För övrigt kan ju nämna att Hjalles kompis Victor Sjöström – en av Sveriges främsta regissörer under stumfilmseran -  gjorde en version av ”Markurells” år 1931 där han själv spelade huvudrollen och där Bergman skrivit filmmanus utifrån sin egen roman. -Apropå skådespelare, här gör du själv rollen som Hjalmar Bergman. Är det ett låt oss kalla det egocentrerat motiv bakom det? Du har ju en stab av duktiga aktörer. - Det kan låta egocentrerat, kanske det är det, men jag hoppas att mina motiv varit fler än det att tillfredsställa mitt ego. När jag skrivit en roll brukar det nästan genast uppenbara sig möjliga aktörsnamn, alltså skådisar i min närkrets. Ibland dyker mitt eget namn upp. Jag tänker då några varv till, men om regissören i mig är bestämd, att jag GM skall göra rollen, så accepterar aktören GM i mig detta omdöme.   -Hur mycket research är gjord för den här uppsättningen? Hur mycket är sant och hur mycket är fiktion, kan man ju undra… - Jag gör nästan alltid en genomgripande research för pjäser och scripts som har en länk till historiska händelser. Så även här. Framför allt har jag, förutom rent litteraturhistorisk forskning, tagit del av och utgått från Hjalmar Bergmans dagböcker, som ju har publicerats. Vem trodde han själv att han var? Hur tänkte han? Varför gjorde han som han gjorde? Frågor av den typen sporrar mig framåt i researchen. Sedan handlar det alltid om att ta sig vissa konstnärliga friheter – i annat fall uppstår helt enkelt ingen fullvärdig gestalt, ingen karaktär. -Fokus ligger här på Hjalmar Bergmans relation med sin fru Stina. I pjäsen återkommer du till relationens dimension av beroende; hur Hjalmar än agerar kan länken dem emellan inte upphöra…Är det kärlek eller något annat? Hur tänker du här? - Frågan om kärlek är en av världens mest svåra att besvara. Vad är kärlek? Är kärlek att du är beroende av en annan människa, som spegelmässigt är beroende av dig? Jag har inget svar på det. Hjalle hade ju också sexuella relationer med män, som det ibland talades tyst om – i synnerhet under hans livstid – ibland mer öppet.                  De relationerna fungerade dock inte heller, de blev inte bestående. Han rumlade runt – men behövde hela tiden Stina för att kunna finna en någorlunda balans i sitt oroliga liv. Därav pjäsens fokus. Det är han och Stina som har ett vad han själv här kallar ett ”hemligt förbund” och det förbundets villkor håller han pliktskyldigt livet ut. -Tack!

EN SPELMANS FRIHET  Ett möte på en lyxrestaurang i Stockholm sommaren 1947 får oväntade följder för samtliga involverade. SCEN 1 En spelmans mössa Författare: Stig Dagerman Bearbetning: Gunnar Martin Aronsson Roller: Herr Bohm Lennart  SCEN 2  En spelmans längtan Författare: Gunnar Martin Aronsson  Roller: Fru Bohm Lennart I rollerna: Lennart: LENNART B. SANDELIN Herr Bohm: GUNNAR MARTIN ARONSSON Fru Bohm: ANNIKA AUGUSTSSON Konception och regi: Gunnar Martin Aronsson Redigering och Ljuddesign: Gunnar Martin Aronsson Duration: 48:03 Produktion Evolution X4 Drama 2026  OBS: Vi rekommenderar användningen av hörlurar till våra produktioner!  Kontakt: [email protected]  Rättigheterna till En spelmans längtan text: Förlaget EvolutionbyNight. -- Q&A med GMA -Jaha, det här är ett slags sammanlänkning av Dagerman och dig. Två scener under den gemensamma titeln EN SPELMANS FRIHET. Vilken är bakgrunden till det här projektet? -Bakgrunden är kombination av olika faktorer. En faktor är förstås att jag anser att Stig Dagerman var och är en av de mest intressanta svenska dramatikerna i modern tid. En annan är praktisk: att rättigheterna till hans verk numera är fria, vilket betyder att hans texter lättare kan användas av andra. Det var orsaken till att vi på EVOLUTION X4 DRAMA kunde göra vår adaption av I SKUGGAN AV MART. En tredje faktor är att Dagermans postuma scen, med titeln ”En spelmans mössa” av allt att döma är oavslutad, vilket inspirerade mig till att skriva en kompletterande, imaginerad - för det inre sinnet föreställd - scen, betitlad ”En spelmans längtan”. Tillsammans presenteras dessa två scener som ett helt audiodrama under namnet EN SPELMANS FRIHET.   -Man skall ju vanligtvis inte fråga ”vad är meningen med pjäsen?”, men just därför ställer jag ändå frågan… -Haha. Den exakta meningen i en pjäs tror jag personligen är omöjlig att fastställa objektivt. Hundra olika läsare, hundra olika lyssnare, eller hundra olika betraktare av en TV-teater skulle ge hundra olika svar. Alla tolkar nämligen dels mer ”allmänt” ett skeende, dels ”unikt” - stycket betyder något specifikt för just honom eller henne. Detta unika skiljer alltså tolkningen från bänkgrannens tolkning utan att därför vara ”fel” tolkning. Författaren kan rent teoretiskt hävda att ”så menade jag inte”, men i praktiken är det inte hans eller hennes sak att bedöma det. Dramatikern kan enbart beskriva den mer allmänna nivån av ”mening”. Det fantastiska med berättelser och i synnerhet dramatik är just detta: att man dels på ett plan kan dela något gemensamt med andra, dels på ett annat plan kan erhålla något särskilt, något som talar till ”just mig”.   -Jag förstår, men vill ändå fortsätta att pressa dig lite mer. Om jag frågar just dig: Vad betyder den här pjäsen - och då menar jag helheten, EN SPELMANS FRIHET, för just dig? -Tack för den extra pressen. Låt mig då i alla fall säga så här, att pjäsen rör sig inom samma tematiska fält som många andra tidigare EVOLUTION X4 DRAMA-produktioner, nämligen om svårigheterna med att leva i värld där det kapitalistiska systemet, i sig en utväxt från vår självbevarelsedrift, hela tiden tenderar att utmana och bekämpa vår andra inre starka impuls, altruismens impuls, som inte härrör från vår självbevarelsedrift, utan från vår längtan efter gemenskap på lika villkor, vår längtan av genuin acceptans, bekräftelse, kärlek, och då avses djupast sett inte en egocentrerad kärleksbekräftelse utan en altruistisk, friare form av kärleksbekräftelse. -Tack. Är det något som du vill säga innan vi avslutar? - Jag vill då passa på att understryka, att utan ensemblen vore det här – i likhet med alla tidigare uppsättningar - ett omöjligt projekt. Därför passar jag på att hjärtligt tacka EVOLUTION X4:s medlemmar Lennart B. Sandelin, som spelar herr Ström, och Annika Augustsson, som spelar fru Bohm, för sina eminenta insatser. Dessutom har Kent Fernström bidragit som ansvarig för inspelningslokalen och som kommunikationspartner när det gäller dramatik. Förhoppningsvis uppskattar även Stig Dagerman i sin himmel vårt ”kärleksprojekt”: att fullborda hans oavslutade ”Spelman” med - sådan är ambitionen - vidmakthållen tematisk stringens. -Tack.

LÖGNARPJÄSEN En för publiken fullständigt okänd herre vill tala. Han presenterar sig, men vi förblir ändå i ovisshet om hans identitet. Nå. Låt oss ändå höra vad han har att anföra... I rollen: Gunnar Martin Aronsson Duration 30:45 Produktion Evolution X4 Drama 2026 Alla rättigheter förbehållna författaren och Förlaget EvolutionbyNight Ta gärna del av vårt stora utbud av Audio Drama!  Möjligheter finns även för teaterverksamma att beställa texterna och att ge rättigheterna till scenuppföranden. Kommunikation: [email protected]  -- Q & A med GMA Q: Jaha, ännu en monolog. Varför denna vurm för monologer? A: Vill definitivt nyansera beskrivningen av mina ibland förekommande val av monologformen som en ”vurm”. Ibland känns det helt enkelt rätt att skriva en monolog, ibland handlar det i stället om ett ensemblestycke. Jag brukar jämföra dessa audio dramer med musikstycken. Själva inspirationen driver mig helt enkelt till olika orkestreringar. Q: Hur som helst är det en monolog. Kan du berätta något om bakgrunden till LÖGNARPJÄSEN, dess källor och inspirationer? A: Absolut. Tidigt fascinerades jag av Anton Tjechovs monolog ”Om tobakens skadlighet” och njöt av strukturen: hur talaren skulle hålla ett anförande om tobakens skadlighet eftersom hans dominanta fru propsade på det, men hur han ideligen kommer på avvägar och i stället börjar prata om insekter, problemet med sitt blinkande öga, svårigheten med att få sina döttrar bortgifta, pannkakor, oturs-talet 13 och varför han är en misslyckad människa. Dessutom avbryter han sitt tal genom att oplanerat börja sjunga en snutt. Den andra impulsen är förstås Dostojevskijs ”Anteckningar från ett källarhål” – andra svenska översättningar av titeln finns, men när jag läste den hette kortromanen just detta. Den namnlöse berättaren - en tjänsteman - framför en monolog i berättelsens första del, där han – som så ofta hos Dostojevskij i en slags blandning av frenesi, yrsel, galenskap och klokskap – håller domedag över samhället. Just dessa två verk inspirerade mig. Stycket LÖGNARPJÄSEN har alltså inga ambitioner att vara ”realistiskt” – vad det nu är – karaktären skall vara mer en karikatyr än en tredimensionell, ”naturlig” människa. Men en karikatyr man ändå som lyssnare kan hysa känslor för och i vars tankevärld man kan gå in i, irritera sig på och kanske skratta åt. Men också hysa sympati för.   Q: Så framställningen skall vara så här ”over-the-top”, vi kanske kan kalla det expressionistiskt? A: Exakt. I stället för en realistisk historia skall ”Lögnarpjäsen” vara en over-the-top performance, något stilmedvetet överdrivet i uttrycket, med inlagda komiska fasetter, och framför allt skall stycket vara en slags hommage – en hyllning – till dessa udda figurer ur litteraturhistorien; utstötta och kantstötta, famlande efter något att tro på, utan att de riktigt lyckas.  Q: Tack.

SKUGGAN AV MART  av STIG DAGERMAN I audiobearbetning  av Gunnar Martin Aronsson Stig Dagerman presenterade själv pjäsen, skriven 1948, med orden: "Tid: Efter ett vunnet krig. / Plats: En segrande stad.”  Duration: 55:54 Gabriel:  LENNART B. SANDELIN Modern: SOFIE RIBBING Thérèse: AMANDA LUND -- Regi:  Gunnar Martin Aronsson Ljuddesign:  GMA Produktion: Evolution X4 Drama 2026 -- OBS: Vi rekommenderar lyssnande av alla våra EVOLUTION X4 DRAMA-produktioner via hörlurar!  -- Kontakt: [email protected]

WEEKEND  Audio Drama av Gunnar Martin Aronsson Baserat på en scenpjäs av Kent Fernström   Bakgrund: Maj månad 1995. Edgar har bjudit med konstnären Kurt, 30 år, till hans och Alices sommarställe i närheten av Valdemarsvik. Enligt Edgar, 31 år, fastighetsmäklare till yrket, är syftet att man helt enkelt skall spänna av en helg i Guds fria natur, men Kurt anar efter hand att det inte är hela sanningen. Han undrar till att börja med varför Alice inte är med på resan, trots att det var på hennes initiativ som Kurt, gymnasiekamrat till Edgar, bjudits in till parets eleganta stockholmsvåning två gånger tidigare, i september och december 1994 och då upplevde två trivsamma och minnesvärda middagsaftnar. Ja, även om Kurt ibland hade svårt för Edgars beteende var Alice genom sin mildhet och avväpnande attityd den som hela tiden skapade harmoni i rummet och gjorde besöken mödan värd. Men nu är hon alltså inte med på resan och Kurt är på sin vakt: Detta är en weekend där utgången är oviss... Edgar:  Gunnar Martin Aronsson Kurt:  Kent Fernström -- Duration:  49:50 min -- Regi, redigering: Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama 2026 Alla rättigheter förbehållna Förlaget EvolutionbyNight Mail: [email protected]  Q & A med GMA   Q: Ja, det här handlar alltså om två ganska udda män som möts för en resa till en sommarstuga, som den ena mannens flickvän äger…varvid olika konfliktytor uppstår. A: Visst. Man kan alltid tala om den narrativa strukturen, som här verkar ganska enkel, föreställer jag mig. Den ene, Kurt, förefaller vara ganska tillbakalutad och tycks ta de vokala rallarsvingarna från Edgar utan större benägenhet att slå tillbaka. En slags svensk bohemisk ”The Dude”- figur, om någon minns bröderna Cohens film ”The Big Lebowski” med Jeff Bridges.  Den andre, Edgar, förefaller vara extraordinärt gåpåaraktig, och den historien rullar ju på.  Men jag är ju främst intresserad av vad som sker under ytan, vad det är för källflöden under konflikterna. Q: Och hur skulle du då beskriva det? A: Jag vill naturligtvis inte säga för mycket, utan låta lyssnarna bilda sig en egen uppfattning, men en sak vill jag säga, och det är att den underliggande drivkraften hos Edgar är ångest, medan den hos Kurt – trots hans egna utsagor – snarare här handlar om känslan av att vara missanpassad, att inte kunna vara en del av samhället. Kanske också att inte heller vilja bli en del av det. Q: Berätta något om bakgrunden till WEEKEND. A: Min vän Kent Fernström skrev för ganska många år sedan, 2010, ett ljuddrama som hette ITCH. I den figurerar en dramatisk triangel – Edgar, Alice och Kurt - som Kent då rent inspirationsmässigt förstås hade hämtat från Strindbergs ”Dödsdansen”. Vi samtalade väl kring texten senare, och jag sa att storyn var intressant men att jag behövde göra min egen version för att känna att jag – som det heter – ägde historien, och vad jag specifikt menade, är att stycket måste bli ett ärligt uttryck för det jag kände och ville uttrycka för att kunna regissera det. Kent gav sitt okej, jag skrev om historien som fick namnet WEEKEND, där stora förändringar gjordes, bland annat försvann Alice som gestaltad figur. Men hon är ändå emotionalt närvarande mellan männen mest hela tiden. Sedan glömdes manuset bort, den låg väl i någon låda alltså i åtskilliga år, innan det plötsligt uppstod en oväntad produktionslucka. Kent tyckte att vi skulle passa på att spela in WEEKEND, vilket vi alltså gjorde. Men själva ”historien om historien” är faktiskt inte slut där. Q: Utan…? A: När inspelningen var klar fick jag en vision om att materialet markant skulle reduceras tidsmässigt för att fungera i enlighet med visionen jag fått. En trimmad, ”minimaliserad” version. Vi gjorde med utgångspunkt från denna nya vision dessutom en kompletterande sceninspelning en vecka senare – för övrigt en gammal Hollywoodteknik och inget märkligt – och jag adderade den scenen till berättelsen.  Det blev helt enkelt en tredje version, som man skulle kunna kalla WEEKEND II, men den titeln har ju bara betydelse för mig, så vi låter den heta WEEKEND. Q: Kan man säga att Audio Dramat handlar om mansrollen? Trots allt är ju hela pjäsen centrerad kring ”hur det är att vara man” eller ”hur man skall vara för att vara man”…? A: Jo, rent tematiskt och på en låt oss kalla det socialpsykologisk nivå kan man säkerligen formulera det så. Men ambitionen för mig är alltid att i ett drama försöka ta sig in djupare i psyket hos karaktärerna än att enbart befinna sig på en sådan ”resonemangsnivå”, som ofta innebär abstrakta teorier som ”låter bra” men som saknar jordkontakt, alltså saknar kontakt med den rent relationella och emotionella verkligheten. Så jag hoppas att den här historien gestaltar just denna djupare verklighetsnivå. Q: Aha. Tack!

MOSHE, ANNA OCH LILLY   Lördag den 15 Juni 1912.  Tidig, solig förmiddag vid AB Svenska Biografteaterns nybyggda ateljé invid Kyrkviken, på Lidingö. Den 28-årige aktören Moshe Stiller, även kallad Mauritz och Moje Stiller, planerar den film som, efter några testprojekt, skall bli hans egentliga debut som regissör.  Filmen bär titeln MOR OCH DOTTER och Moshe/Moje har själv skrivit manuset (kanske med lite hjälp). I detta syfte har han nu - till att börja med - kallat in den 19-åriga aktrisen Lilly Jacobsson till sitt kontor i anslutning till filmateljén på Lidingö i syfte att pröva henne i rollen. Något därefter inträder stjärnan Annie Norrie, som är tilltänkt för den andra huvudrollen. Men mötet mellan de tre är inte helt harmoniskt... Blir det månne någon film? I rollerna:  Anna Norrie:  SOFIE RIBBING Lilly Jacobsson AMANDA LUND Moshe "Moje"/Mauritz Stiller: GUNNAR MARTIN ARONSSON Duration: 32:12 Som alltid: Vi rekommenderar att du lyssnar på våra Audiodramer via HÖRLURAR. Regi, redigering: Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama 2026 Spelrättigheter: Förlaget EvolutionbyNight Kontakt: [email protected]  -- Q&A:s med GMA:  - Man kan väl säga, att det här temat naturligt faller innanför ramarna...Du har ju tidigare utvecklat både film- och teaterteman i dina dramar, teman som du hämtat från historiska händelser och personer. Jag tänker här då främst på Audio Dramat  PARKBÄNK, CENTRAL PARK, NEW YORK, HÖSTEN 1942, där du laborerar med en fantasi där Greta Garbo träffar Nikola Tesla, och TRAILER, där Vivian Leigh och hennes motspelare Karl Malden träffas under inspelningen av "Linje Lusta" och DÖD MEN LEVANDE, om Henrik Ibsen,  men även i viss mån R.U.R.AI, FAUST OCH FAUSTUS, I VÄNTAN PÅ 'JOBBET' , AUDIENS PÅ BRYGGERIET och en del andra så kallade amfibiedramer, där du gör hommager till dramatiker som Karel Čapek, Goethe och Havel.  - Jo, jag har ju i hög grad både mitt hjärta och min hjärna och min Själ fokuserad vid berättandet, berättandet över huvud taget, det kan alltså gälla både filmberättande, scenteaterberättande, Audio Drama-berättande såväl som novellberättande, och serie-berättande, alltså comics och i viss mån även bildkonstberättande och anekdoter, "roliga historier". Av någon anledning är jag mindre intresserad av romanformen, kanske för att jag tycker att det tar en sådan evinnerlig tid att läsa en roman på 300 till 500 sidor... Hur som helst, här är det ju svensk filmhistoria som storyn utgår ifrån, nämligen Mauritz Stiller, som egentligen hette Moshe och var  jude med rötter i ryska Polen och dåvarande Vitryssland men född i Finland, i Helsingfors. Men, Finland var också 1883, när Moshe föddes, en del av ett ryskt storfurstendöme, så det är en väldig blandning av impulser som påverkade honom.  - Och, som jag förstått det, fanns det även ytterligare en orsak till varför du valde just den här miljön, Lidingö... - Ja, det visade ju sig, i samband med efterforskningarna som jag vanligtvis gör innan ett drama skrivs, att hela den svenska filmhistorien kan sägas börja här, i studion på Lidingö. Aktiebolaget Svenska Biografteatern, som omnämns i pjäsen, hade en förstlingsperiod i Kristianstad 1907-1911 men 1911 flyttade Charlie Magnusson i egenskap av VD hela bolaget till Stockholm, kontoret till innerstaden och produktionsverksamheten till Lidingön, på Läroverksvägen, invid Kyrkviken, och det som gav den sista puffen var nog att jag är uppvuxen inte alls långt ifrån Kyrkviken. Med en rask promenad kunde man sig från vårt hus ta sig ner dit, till Kyrkviken, på cirka 20 minuter, med cykel på 10 minuter. Dock var inspelningsstudion då riven sedan lång tid tillbaka. - De här skådespelarna...Anna Norrie och Lilly Jacobsson.... De var också faktiska historiska personligheter i dåtidens scenliv? - Så är det. Anna Norrie kan man även se avbildad av ingen mindre än Carl Larsson, hon var en högt uppburen sångerska inom operettfacket men var även verksam som skådespelerska. Även "Moje" var ju från början skådespelare, i likhet med svensk films andra stora namn Victor Sjöström. Rörelsen från teater till film fascinerar mig. Till en början arbetade man ju teaterns uttrycksmedel, när deet handlade om fiktionsfilm, varvid resultat blev vad vi kallar melodrama eller den för våra öron och ögon överdrivna spelstilen. Först något senare fann Stiller de specifika filmiska uttrycksmedlen, med exempelvis berättande närbilder och montage, alltså klipp som berättar något genom det sätt de förhåller sig till varandra, element som man redan erövrat i vissa filmkulturer, exempelvis i Frankrike och Storbritannien. Här är vi dock precis vid den svenska filmens "födelseögonblick" där Stiller skall pröva det nya mediet. Mauritz Moshe "Moje" Stiller och hans kollega Victor Sjöström skall  därefter - i hög grad också tack vare fotografen Julius Jaenzon och chefen Charlie Magnusson, som gav de två herrarna ganska fria tyglar -  inleda den svenska filmens guldålder. - Tack.

Ja. Det är alltså dimma.  Tät dimma. Peter och Gabriel ror. Och ror.  Förhoppningen är att komma fram.  Att äntligen komma fram. -- Gabriel: Lennart B. Sandelin Peter: Gunnar Martin Aronsson Half:  Kent Fernström -- Duration: 45 minuter. Regi och Redigering: Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama 2026 Samtliga rättigheter: Förlaget EvolutionbyNight Kontakt: [email protected]  -- Q&A med GMA: - Varifrån kom inspiration till det här rätt udda stycket?  - Den drama-, film- och rockmusikbevandrade kan nog dra vissa korrekta slutsatser när det gäller var inspirationen hämtats, och även om det i sig inte är betydelsefullt för uppskatta RO, RO, RO! till fullo kan jag förstås för den nyfikna säga att det är en slags mix av element från Didi och Gogo, det vill säga Vladimir och Estragon i Becketts klassiker "I väntan på Godot", karaktärer vars relation i viss mån enligt Beckett själv var inspirerade av Laurel and Hardy, det vill säga "Halvan" och "Helan", hur de två är intvinnade i varandras öde. De komiska elementen hos Laurel and Hardy importerades av Beckett till "Godot", vilket då bildar en kontrasterande klangbild mot den i övrigt rätt dystra handlingen. Men här, i RO, RO, RO! finns också element från en av mina tidigare Audio dramer, "Sista rycket", där två liknande figurer uppträder - utan att därför vara identiska. Till sist finns minnen av en scen ur "Alfred Hitchcock presents" från 1960-talet som inleds med att ett fartyg i mycket tät dimma stöter på en annan, mindre farkost och den speciella stämningen som uppstår i mötet just därför att det är dimma, man ser just ingenting klart, man bara anar människorna i den mindre båten, och dessa vill inte visa sina ansikten. Och just att "inte se" utmärker ju Audio Dramat, man ser ingenting, men man skapar sina egna figurer, man tolkar handlingen på sitt unika sätt.  Dimman representerar det okända, men också hot, ett hot baserat på att vi "inte ser". - Många impulser uppenbarligen. Vågar man fråga efter "meningen" med pjäsen? - Som så ofta vill jag ge tolkningsföreträdet till lyssnaren. Det är hur som helst lyssnaren som kommer att avgöra meningen i vilken som helst pjäs eller audio drama eller film eller roman eller novell, även om vilka teman förstås kan urskiljas, och tydliggöra författarens och/eller kreatörens intentioner. Det handlar om två saker: Dels vad som ger "mening" åt den som upplever ett konstnärligt ämnat verk - i det här fallet lyssnaren, dels vad som givit "mening" åt kreatören/kreatörerna när verket skapades. De två är sällan identiska. Här har vi i alla fall de eviga temana: Vårt liv - vad vi gjort av det, vår död - som alla funderar över även om det inte kanske sägs högt och tydligt, och alla händelserna av betydelse mellan födelsen och döden; vilka händelser har egentligt haft betydelse och vilka har så att säga bara passerats och glömts bort? Ibland är det händelser som - när de inträffade - kanske upplevdes som något trivialt, simpelt, mindre värdefullt. När vi sedan blivit äldre kan vi "återupptäcka" dessa händelser och finna att de var "diamanter som vi trodde var kol".  - Aha. Nå. Kan man fråga vem Glen Buxton är? - Fråga kan man alltid göra. Svaret finns... Den som söker, han och hon finner. - Tack.

Karaktärer: FÅNGEN. Marco.   PRÄSTEN. Enrico.   En avskild cell, i ett fängelse i U.S.A. Det är tidig morgon, en dag under 1980-talets början. Fången Marco har begärt att en själasörjare, en präst, skall komma. Unge Enrico har tilldelats denna uppgift.  Ingen vet vad som väntar... -- Fången: Gunnar Martin Aronsson Prästen: Lukas Sköld Duration: 40:30 min. Regi, redigering: Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama 2025 Kontakt: [email protected]  Rättigheterna tillhör förlaget Evolutionbynight -- Q&A med GMA: - Vilken tillkomsthistoria har BIKT? - Dess första version är faktiskt kreerad för flera decennier sedan. När jag var verksam på Filmfabriken i Gröndal under en kortare period på 1990-talet skrev jag ett manus, som sedan spelades in med professionell videoteknik och med två andra aktörer i rollerna. Under märkliga omständigheter försvann dock den färdiga filmen, och eftersom jag ansåg att det var ett utmärkt manus insisterade jag på att göra en adaption för Audio Drama, och spela in en ny version. Men, som alltid är det inte exakt samma manus, jag har byggt ut det, och infogat ännu ett tema i historien. Vilket tema det handlar om skall jag dock inte säga, eftersom jag gärna vill att historien skall utveckla sig för lyssnaren på ett organiskt sätt, det vill säga öppna upp sig gradvis.  - Men huvudtemat är bikt, att bikta sig? - Ja, så är det ju. Bikt egentligen i en bredare mening än i den strikt katolska meningen. Bikt här handlar om att blotta sitt inre, oavsett om det är frågan om ett behov baserat på skuld eller skam eller om ett behov av att uttrycka element i psyket som man inte förstår,  som förvirrar en själv, men som finns där, som aktiva ingredienser, element som påverkar ens handlande i nuet.  - Tack.

-- PURGATORIUM  Audio Drama av Gunnar Martin Aronsson. -- Tid:  Hösten 1982.  Plats: Los Angeles, i ett slitet mindre kyffe i ett hus på Sunset Strip. Om man ser ut genom fönstret kan man över gatan, vid hörnet North Clark Street, betrakta rockklubben Whisky A Go Gos lockande ljusreklam. Nöjeslivet skall snart intensifieras, ty det närmar sig afton denna dag. Anna är fortfarande hög men på väg ner. -- Personer: ANNA. Dottern:  I början av 20-årsåldern. MARIA. Mamman. I 50-årsåldern. -- I rollerna:  Anna: Amanda Lund. Maria: Eva Bäckman -- Duration: 36:50 Hörlurar rekommenderas alltid vid genomlyssning. Regi, Redigering: Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama 2025. Alla rättigheter förbehållna.  Kontakt: [email protected] Manuset är möjligt att beställa. -- Q&A med GMA   -Hur kommer det sig att du skrev den här pjäsen? - Den har en ganska lång förhistoria, faktiskt flera decennier lång förhistoria. Två aktriser ville att jag skrev en pjäs för dem, och av någon anledning blev den färdiga pjäsen aldrig förverkligad. I stället låg den i en pärm och så att säga väntade på rätt tid och rum. Och ibland är det som behövs rätt skådespelare. När de oerhörda talangerna Amanda (Lund) och Eva (Bäckman) tillkommit till ensemblen visste jag att jag kunde göra något av materialet, men jag ville också fräscha upp det. Det gjorde jag genom att reducera antalet karaktärer från tre till två och genom att betona den katolska bakgrunden.   -Just det. Den katolska tankevärlden är ju ganska främmande för vår luthersk-evangeliska tradition här i Sverige. Varför lät du karaktärerna ha en katolsk bakgrund? - Orsaken är att det här amfibiedramat utspelar sig i Los Angeles 1982 och karaktärerna har rötterna i en italiensk-amerikansk småstadsmiljö från 1950- och 1960-tal, och det är därför naturligt med det katolska. Modern Maria är präglad av sin egen uppväxtmiljö ännu längre tillbaka, och att leva i en tankevärld präglad av Madonnan, synden och rädslan för att inte vara tillräckligt kvalificerad för att nå fram har präglat hennes liv. Nu präglar hon också sin dotter Anna genom att placera henne i en katolsk skola, driven av nunnor. Sådant var vanligt under den här perioden. Genom detta menade föräldrarna att barnen tillförsäkrades om att få ”rätt” livsattityd och en naturlig länk till den katolska släkten. Vi får inte glömma att släktrelationerna var så mycket tätare förr i tiden, i synnerhet i Förenta staterna, där de sociala skyddsnät som vi känner till från Sverige och Norden inte alls fanns. Den ”utvidgade familjen”, själva släktträdet, var ens sociala, emotionala och ofta även ekonomiska stöd och därför oerhört viktig. Jag har därför haft ambitionen att betona detta; hur den italienska katolska miljön har bundit människor samman, ”på gott och ont”. - Tack för en längre utläggning kring det katolska. Man undrar ju också, om de här ramsorna, är det riktiga, katolska, ramsor eller har du så att säga komponerat dem? - Jag gör ju i princip alltid research och de här katolska ramsorna skall vara korrekta, plus och minus några fraser och ord. Även om de inte skulle vara ordagrant återgivna i översättningen, bildar själva formen det viktiga: ett ritualiserat liv. Modern ber sina böner, åkallar Jungfrun, leder även bönemöten i hemmet, är vad man skulle kunna kalla en nitälskande mor. Hon är sjuklig, men ser det som en prövning från Gud och därmed också något som hon uthärdar med en känsla av utvaldhet; lidandet renar, tror hon, hennes karaktär.  - Låt oss ett ögonblick övergå till dottern Anna. Hon pratar med både en ”osynlig publik” och sin mor, som är avliden. Är detta ett slags inre dialog hos henne, eller är det hallucinatoriska intryck och föreställningar om vad modern skulle kunna säga om hon varit levande något som beror på drogerna hon tar, eller hur skall man tolka det här? - Som så ofta vill jag pröva olika former. Så även här. För mig är ”öppningen” mot en ”osynlig publik” lika naturlig som om pjäsen i stället för Audio Drama skulle spelas på en scen. Som tidigare nämnts är alla pjäser som jag benämner som amfibiepjäser stoff som kan användas både som Audio Drama, scenteater och även i vissa fall som film. Så snart själva överenskommelsen med publiken är klar är det bara att fortsätta, menar jag. Det är alltså inte märkligare att Anna pratar med en ”osynlig publik” än att man i en Brechtpjäs kan ha en berättare som – utanför den vanliga fiktionsramen - vänder sig direkt till publiken. Överenskommelsen etablerar relationen publik-berättelse. Vad som är en ”realistisk” – med undertexten ”sann” - berättelse har diskuterats genom århundradena. För mig är egentligen det enda centrala att berätta om människors "inre sanningar" och relationer genom att kombinera olika berättarformer i syfte att nå de optimala uttrycken för just den aktuella berättelsen.  Här fann jag det naturligt att "öppna upp" pjäsens form så att publiken kan tolka i enlighet med sina egna preferenser.   - Tack.

NATTENS LABORATORIUM Det är natt i Bryssel, Belgien, hemma hos dramatikern Michel de Ghelderode, den 30 mars 1960. Dramatikern - sömnlös som så ofta - sitter uppe och fantiserar... Hans marionetter ligger framme på skrivbordet - som så ofta... Vad kan det bli denna tröstlösa, eländiga, natt? Kanske ett medeltida drama? Karaktärer: GHELDERODE 60 år gammal KUNGEN   MUNKEN   NARREN   DROTTNINGEN, Eleonora 35-årsåldern RIDDAREN 30-årsåldern DÖDEN I rollen (även regi): Gunnar Martin Aronsson Duration: 39:55 Evolution X4 Drama produktion 2025.  Alla uppsättningsrättigheter förbehållna Förlaget Evolutionbynight Manuset kan beställas via [email protected] -- Q&A med GMA: - Varför en pjäs om och med Michel de Ghelderode?  - Därför att jag länge vurmat för MdG:s dramatik, sedan jag en dag på Filminstitutets bibliotek - som då inkluderade även teaterlitteratur - kom över "Röd Magi - Magie rouge - manuset som Michel dG skrev 1931 och som sattes upp av Per Verner-Carlsson på Dramaten 1967 och som därför var översatt och lätt tillgängligt för mig. Jag frapperades omedelbart av den specifika, laddade, stämningen i pjäsen via figurerna och språket. Michel dG var bland annat inspirerad av de flamländska målarna Hieronymus Bosch och Pieter Brueghel - som även jag uppskattar. Det halllucinatoriska hos Bosch och Brueghel motsvaras av Ghelderodes dystra eller i alla fall groteska scenerier, där det undermedvetna så att säga släpps helt fritt, och ocensurerat ger uttryck för vadhelst som rör sig däri.  - Men du har här valt att låta Ghelderode själv spela huvudrollen. Varför? - Ja, man kan säga att mina amfibiedramer och även mina rena Audio Dramer vanligtvis fungerar eller skall fungera på flera plan samtidigt: dels skall de tala till en bredare, "allmän", publik, dels finns ett plan som är mer esoteriskt eller kanske mer personligt, mer internt, som när en filmare lägger in ett citat från en annan film, som en hommage, en hyllning, till just den filmen eller filmskaparen. Den bredare publiken kan strunta i den här interna blinkningen, men en mindre krets kan finna den intressant, roande och kanske kärleksfull.  Men, det skall också sägas, namnet Ghelderode nämns aldrig i min pjäs, det behövs inte för den bredare publiken. Det enda som omnämns är funktionen, titeln "dramatikern" - detta just för att det som är vårt fokus här, är relationen mellan dramatikern och hans skapelse - figurerna, relationerna dem emellan, konflikterna dem emellan i synnerhet, och språket. NATTENS LABORATORIUM har också två plan: ett plan vill söka ge ett "själsporträtt" av dramatikern Ghelderode, det är alltså min tolkning. Ett annat plan är själva marionettplanets dramatik, som centrerar sig kring en fiktiv kung i Flandern, och som djupast sett handlar om de existentiella frågorna om makt, sex, kärlek, religion/andlighet, pengar och död. - "Dramatikern" har dockor eller marionetter på sitt skrivbord, och använder sig av dessa...Hade det något historisk motsvarighet hos Michel de Ghelderode? - Det fascinerande med MdG var ju att han gillade marionetteater till den grad att han själv skrev manus till den minigenren inom i alla fall den västerländska teatern. Jag har tagit upp den tråden, och låter här Ghelderode under den här natten fantisera ihop en ny historia genom sina marionettfigurer; han improviserar, är blixtsnabb i sina val, böjer sina karaktärer åt olika håll som för att undersöka deras sinnen, förstå dem, kanske förbanna dem för deras svagheter, men framförallt för att genom själva spelet erhålla en form av balsam för sin egen själ.  - Tack.

DRÖMGOBELÄNGEN  Verket "Drömgobelängen" utspelar sig under en varm natt under sommaren 1956 i Stockholm... GESTALTARE: Berättaren: KENT FERNSTRÖM Mansrösten Ett GUNNAR MARTIN ARONSSON Kvinnorösten Ett MARIE-LOUISE UHLÉN Mansrösten Två: LENNART B. SANDELIN Kvinnorösten Två: ÅSA ÄLMEBY THORNE Duration (Längd): 32:43 Regi, redigering:  Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama 2025 Rättigheter: EvolutionbyNight Q & A:  Q - Det här stycket skiljer sig ganska mycket från tidigare verk. Hur kommer det sig? Varifrån kommer inspiration till den här formen? A - Inspirationen kommer från läsningen av den walesiska poeten Dylan Thomas (1914-1953) "Intill mjölkhagen" ("Under Milk Wood") från 1954; ett särpräglat mästerverk. Det är just ett "spel för röster". D.T. täcker här in livet i den fiktiva fiskebyn Llareggub och gör det med en otrolig briljans i språkbehandling och karaktärsteckning.  Det är alltså inspirationen, och som så ofta vill jag genom ett eget verk hylla de gamla mästarna, lyfta på hatten och buga. Känna tacksamhet.  Men i övrigt är det alltså ett skapande efter eget skön. Jag är rätt förtjust i 1950-talet i Sverige, som historisk epok betraktad finns här förstås element som den tilltagande urbaniseringen - flykten från landsbygden in till städerna men också inrättandet av en slags borgerlig idyll som idealsamhälle. Jag har tagit fasta på just den dramatiska kontrasten mellan detta föreställda och idealiserade borgerliga samhälle och hur livet faktiskt utvecklat sig och utvecklar sig för personerna i DRÖMGOBELÄNGEN. Ytterligare en dimension är ju livet i drömmarna, som här mixas med vardagslivets mer robusta eller kantiga utmaningar. Man kan så att säga förvisso drömma sig ut på det fria havet, men båten man har ligger fortfarande kvar förtöjd vid en brygga i hamnen utan att röra sig mer än några decimeter hit och dit. Q - Tack för den här introduktionen.

-- VAD MAN ICKE KAN TALA OM Sensommaren 1937. Skjolden, Vestland fylke, invid Lustrafjorden i västra Norge.  Plötsligt knackar det på dörren. Husets ägare Ludwig blir störd i sina tankar, men öppnar. Det är en för honom okänd man som vill söka skydd mot den annalkande stormen. Ludwig släpper motvilligt in honom i stugan, efter det att han erbjudits få smaka på gästens medhavda torkade fårkött. Därmed inleds en kraftmätning av oanat slag mellan två unika personligheter… I rollerna: Ludwig Wittgenstein: Gunnar Martin Aronsson Karl Popper: Lennart B. Sandelin Regi, redigering: Gunnar Martin Aronsson Duration: 1 timme 15 minuter Produktion: Evolution X4 Drama 2025 Alla rättigheter: Förlaget EvolutionbyNight. Kontakt: [email protected]   -- Q&A med GMA Q: – Vad vill du GMA, säga om det här stycket? Hur kom du att intressera dig för Ludwig Wittgenstein?  A: – Det var främst var Sten Anderssons fantastiska biografi, ”Filosofen som inte ville tala. Ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein” från 2013 (Norstedts) som triggade mig, inspirerade mig. Jag är stort tack skyldig Sten Andersson och rekommenderar varmt biografin till alla som är intresserade av filosofi i allmänhet och Wittgenstein i synnerhet.  Q: – Okej, men det måste väl ändå vara något mer som fick dig att kreera stycket? Trots allt handlar det om ett Audio Drama på över en timme… A: -Ja, självklart är det så. Jag ville även få in en annan tänkare i dramat: Karl Popper, eftersom han är den som lagt grunden för vårt sätt att förhålla oss till begreppet ”sanning” inom humanvetenskaperna, alltså vad som skall anses vara fakta och vad som skall anses vara något annat. Han talade om att det enda vi egentligen kan röra oss med är ”bassatser”. Dessa bassatser, betraktade som fram-till-nu-fakta, bygger upp en teori som sedan får betraktas som ”den bästa” tills att man eventuellt kan motbevisa någon eller flera av bassatserna. Då är teorin falsifierad – förklarad icke-hållbar – och bör lämnas, till förmån för en bättre formulerad teori genom andra, nya, bassatser. Mötet mellan dessa två personligheter inspirerade mig till VAD MAN ICKE KAN TALA OM. Även om jag förstås tagit mig vissa konstnärliga friheter i personteckningen av dem båda hoppas jag att gestaltningen försvarar dem båda två, försvarar deras personligheter, deras sätt att relatera sig. Q: – Men fokus ligger väl på Ludwig Wittgenstein, i och med att titeln åsyftar ett berömt Wittgenstein-citat? A – Ja, så är det ju. Jag fann beröringspunkter mellan mig själv och Ludwig, det är klart. Jag uppskattade i synnerhet hur Sten Andersson markerade Ludwigs smärtpunkter, alltså inte enbart de ständiga lovtalen om Ludwigs ”geni”.  Man kan diskutera länge och väl vad som menas med ”geni”, men egentligen är just det begreppet mindre intressant än orden ”smärtan plågar min kropp men frigör min ande”.      Q: – Hur menar du nu? A: – Jag menar att ingen människa som skapat något av värde för andra kunnat göra det utan offer, utan förluster, utan smärta. Vi kan alltså inte se smärtan som något absolut ”ont”. Ja, det ”gör ont”, självklart. Kroppen ”gör ont” men vi känner inte riktigt till konsekvenserna av dessa våra svårigheter när det kommer till vårt psyke, vår ande, vår Själ. Det kan ta tid i anspråk innan vi förstår vilka värden som våra smärtor bidragit till att manifestera. Livet är som bekant både ”Helvete” och ”Himmel”; kontrasterna kan vara enorma och löper genom alla samhällsskikt och alla åldrar.  Ludwigs öde är ett av miljontals öden som bland annat påvisar hur man kan komma från en av de mest välbärgade familjerna i landet och ändå aldrig uppleva det som ”de stora pengarna” i våra drömmar antas ge oss: lycka.  Lyckan – eller vad vi nu vill kalla detta tillstånd – kommer aldrig utifrån, utan föds mentalt och emotionalt inifrån oss själva.  Q – Och huset som finns på PR-bilden…Är det Wittgensteins stuga i Skjolden? A – Det är det. Huset står alltså kvar den dag som idag är, till varnagel för somliga, till glädje för andra. Det går att besöka. – Tack för den här introduktionen.  ***

Året är 1991.  Ett avskalat rum med fyra stolar och ett bord i ett fängelse placerat i Svealand. Två medelålders interner, Sam och Robert, väntar på någon skall komma. Så kommer ytterligare en gäst. Det är den 25-årige Lenny. Men det är inte honom som man väntat på, utan på psykiatern Anders Wennerström, som veckan före har talat om möjligheten att genomföra ett experiment med de intagna. Ett experiment som för enkelhetens skull kallas "Det röda pillret"... -- Duration/Föreställningstid: 1 timme, 13 minuter. -- I rollerna: Anders Wennerström, psykiater: CHRISTER WAHLGREN Robert: MARTIN SERNER Lenny (Lennart): LUKAS SKÖLD Sam (Samuel): GUNNAR MARTIN ARONSSON -- Regi och Redigering: GUNNAR MARTIN ARONSSON Produktion: Evolution X4 Drama 2025 Rättigheter: EvolutionbyNight, Förlaget. Kontakt: [email protected] Manuset är möjligt att beställa i digital form. - Q&A med GMA: -Varför nu den här historien? En fängelsehistoria, men den är inte förlagd till nutid? - Orsaken är språklig. Jag känner hyfsat väl till hur snacket kunde gå 1991, men har ingen språklig förankring i dagens förbrytarlingo. Detsamma gäller valet av karaktärer: dessa är, menar jag, fullt möjliga på 1990-talet, och det är då också mitt fokus; språk och karaktärer är sammantvinnade. Jag letar efter det genuina, på ett eller annat sätt.  - Är det drama eller en komedi?  - Som så ofta i mina texter, finns båda ingredienserna med, detta eftersom livet både har komiska och tragiska element i sig; det går egentligen inte att skilja de två åt; de speglar varandra, får mening genom att vara varandras kontraster. - Jag förstår. Men på vilket sätt har den här pjäsen, som utspelar sig på 1990-talet, då relevans för vårt liv här och nu? - Jag vill nog mena, att just genom att jag förankrat historien i ett icke-nu, blir dess tema tydligare. Oväsentligheterna skalas av, vi finner snart nog kärnan, och kärnan handlar om "de stora frågorna" i det här fallet ont och gott. Vem är ond, och vem bestämmer det, och hur uttrycker sig ondskan i vardagen? Och på samma sätt: Vem är god, och vem bestämmer det, och hur uttrycker sig godheten i vardagen? Inget kan man absolut visshet konstateras, när det gäller våra liv, alltså det mänskliga livet, eller, om man så vill: humaniora är något helt annat än naturvetenskap. Vi vet egentligen inte med bestämdhet människans natur, men vi prövar oss fram, dagligen och stundligen, och en utveckling sker, men i vissa fall kanske personen själv inte upplever utvecklingen. Och på samma sätt: en person tror att utveckling ägt rum, men det har bara varit en fix idé, en trosvisshet gränsande till självblindhet.

WILHELM REICHS INSTITUT "ORGONON", RANGELY, MAINE, U.S.A. 1954. I lobbyn: En ny patient har anlänt till Orgonon. James Wood. Han propsar i entrén på att genast träffa den ryktbare läkaren och psykoanalytikern Wilhelm Reich, men tvingas först av informationsansvariga Annie Potts att komplettera sin ansökan.  Men när han sitter med sina papper dyker Wilhelm Reich upp, och James rusar efter honom...  I rollerna: James Wood: LENNART B. SANDELIN Annie Potts: MARIE-LOUISE UHLÉN Wilhelm Reich: GUNNAR MARTIN ARONSSON -- Regi och redigering (ljuddesign): GUNNAR MARTIN ARONSSON Produktion: Evolution X4 Drama 2025. Duration: 67 minuter -- Alla uppsättningsrättigheter: Förlaget EvolutionbyNight & GMA Skriv till:  [email protected] Manuset är möjligt att beställa som pdf. Pris: 99 SEK inkl. moms. Ange verkets titel och din mailadress. Originalmanuset sänds därpå till din mailadress som en pdf. fil. -- Bankgiro: 5048-8592 Plusgiro: 609 83 52-5 Swish: 1234 274 882 Bank: Nordea Bank, Stockholm -- Q&A med GMA: - Hur kom du på idén att göra ett Audio Drama om Wilhelm Reich? - Man kan väl säga, att personen Reich har knackat på min axel då och då. Från början - det var på 70-talet - väcktes mitt intresse av Dusan Makavejevs film "W.R. Kroppens mysterier" (1971) där orgonenergi, kritik av kommunismen och sexuellt förtryck behandlas under uppsluppna, anarkistiska former. Ytterligare en länk finns i filmen: The Fugs-medlemmen Tuli Kupferberg är inkluderad i filmen. Han rusar runt i New York City iförd hjälm och plastmaskingevär och sjunger "Kill for peace". Och Fugs kände jag till tidigare, genom deras album "Virgin Fugs" - ett verk som också var helt normbrytande i sin öppna hyllning av ett vilt leverne. Det hade släppts 1967, men var egentligen ett kompilationsalbum med material från deras två första album från 1965 och 1966. Så de - Fugs - var tidigt ute. Och jag är ofta fascinerad av pionjärer. Hur som helst var  "W.R" den första inspirationen. Den filmen blev för övrigt totalförbjuden i 16 år i Makavejevs hemland Jugoslavien. Sedan har Reich och hans idéer dykt upp med ojämna mellanrum, exempelvis när jag under en period noterade att vissa terapigrupper länkade samman livlig sexuell aktivitet med tanken på andlig frigörelse. Eller - uttryckt på ett annat sätt - hur vissa andligt inriktade grupper använde sexuella aktiviteter som en form av terapi, ett sätt att frigöra sig från uppväxtens sociala normer. Och för några år sedan kom jag över ett seriealbum som handlade om Wilhelm Reich. Upphovsmannen Elijah Brubaker hade faktiskt gjort hela tolv nummer som enbart handlade om Reich, men det album jag läste var alltså en enda volym. Reich poppade helt enkelt upp, och till sist fann jag det lämpligt - nu - att göra min speciella hommage till denne kontroversielle man, vars liv var minst sagt dramatiskt. - Syftar du på det, att han var förföljd för sina åsikter i Europa och därför flydde till U.S.A? - Reich var under ett hårt yttre tryck under större delen av sitt liv, både i Europa och U.S.A. Man kan väl säga, att han hela tiden var den kontroversielle, den som ställer "fel" frågor i ett offentligt sammanhang, den för många andra obekväme, den som makthavare inte vill ha att göra med och vars åsikter man försöker tränga bort, eliminera. Men Reich vägrade att ge upp sina idéer, när han väl fått dem i sinnet. Sedan - och det är också intressant - när han väl prövat idéerna kunde han förkasta dem, eller förkasta allt utom själv kärnidén, som han funnit vara utvecklingsbar, och sedan gå vidare till något annat, andra idéer, andra tankesystem, andra filosofier. Men han ville också själv kreera idéer och hypoteser om verklighetens natur.  Primärt ville han ju vara placerad i samma kategori som Freud, det vill säga: han ville själv vara en människa vars idéer var helt banbrytande. Det är alltså otroligt lockande för en dramatiker med att söka ge en sådan människa gestalt, och berätta en historia kring hans liv och öde.  - Tack.

DR. JEKYLL OCH HERR HYDE. Audio Drama av Gunnar Martin Aronsson fritt efter R.L. Stevenson och Percy Heaths filmmanus.. En hommage till den klassiska berättelsen om människans två sidor. I rollerna: Dr. Henry Jekyll / Edward Hyde. I 30-årsåldern. Gunnar Martin Aronsson Dr. Wilford Brimley. Vän till Jekyll sedan läkarutbildningen. I 30-årsåldern. Lennart B. Sandelin Lily Thompson. Servitris. 23 år. Lever ensam. Åsa Älmeby Thorne Kate (Katie) Holmes. Lilys kusin och förtrogna. 26 år. Bor med make och barn. Annika Augustsson Duration: 64:25 Regi och Redigering (Ljuddesign): Gunnar Martin Aronsson Produktion: Evolution X4 Drama c. 2025 Rättigheter: Förlaget EvolutionbyNight Kontakt: [email protected]  Q&A: med Gunnar Martin Aronsson - Vilken är orsaken till varför Evolution X4 Drama ville gestalta "DR. JEKYLL..."?- Låt mig säga, att det som vanligt är flera orsaker, inte endast en. Men - det skall erkännas var att jag (GMA) ville göra min egen hommage till Spencer Tracy, vars version av Dr.Jekyll (i filmen "Dr. Jekyll and Mr. Hyde" regi Victor Fleming 1941) berörde mig starkt när jag såg och hörde den första gången. Men mer generellt sett handlar det ju om ett universellt tema - kampen mellan "det onda" och "det goda" inom människan - och därmed mellan människor.           - Du har skrivit ett originalmanus som skiljer sig på en del viktiga punkter från både Stevensons roman och filmversionerna från Mamoulians 1931 och Flemings 1941... - Ja, det är helt och hållet ett originalmanus, men samtidigt har jag velat lyfta fram manusförfattaren Percy Heath, som tillsammans med Sam Hoffenstein gjorde manuset till Mamoulians version 1931; man kan säga att de gjorde Stevensons ganska stela form mer cinematisk och smidig.  - Tematiskt har du också lagt tonvikten på ett annat sätt, när det gäller Dr. Jekylls ambitioner att utforska psykets hemligheter... - Ja, enkelt uttryckt kan man väl säga att ursprungliga versioner tog fasta på hur ondskan kunde uppträda i det mänskliga psyket, medan jag ville ta fasta på om det över huvud taget är möjligt att skapa en "godare" människa på laboratoriemässig väg.   - Är det något mer du vill säga om just den här uppsättningen? - Jag vill som alltid, peka på förnämliga aktörsinsatser från mina kolleger LENNART B. SANDELIN som Jekylls kollega doktor Wilford, ÅSA ÄLMEBY THORNE som servitrisen Lily och ANNIKA AUGUSTSSON som Lilys kusin och förtrogna Katie. Det är ensemblearbetet som skapar den dynamiska helheten. -Tack.  -- Rättigheter för alla originalpjäser: Förlaget Evolutionbynight forlagetevolutionbynight Manuset kan beställas som pdf.fil Pris: 99 SEK inkl. moms Bankgiro 5048-8592 Plusgiro 609 83 52-5 Swish 1234 274 882 Bank Nordea Bank, Stockholm Skriv alltid i samband vilket manus du önskar eftersom vi har ett stort utbud manus och förstås den mailadress som du vill ha manuset till.