Advertise on podcast: Luleåbiennalen 2020 - Radio 65.22

I detta samtal mellan konstnären Hanna Ljungh och curator Karin Bähler Lavér vecklas innehållet i och tillkomsten av verket Seismisk händelse ut. Verket har visats i Luleåbiennalens utställning i Välkommaskolan i Malmberget och behandlar den pågående malmbrytningen där.    En seismisk händelse är en rapport från gruvbolaget om ett skalv, ett skalv som uppstår när den naturliga spänningen i berggrunden förändras vid malmbrytning. Hör Hanna Ljungh tala om tid, om materiella och immateriella spår och förlopp, om Materialet och om sitt intresse för marken vi står på.   

Under de senaste månaderna har demonteringen av Malmberget nått Malmbergets centrum och landmärket Focushuset. På ett väldigt konkret sätt kan vi nu se ett resultat av koloniseringen av norra Sverige då samhället Malmberget rivs till förmån för gruvans expansion.  Vad gör koloniseringen med kulturen och de människor som lever på platsen och hur påverkar det ens skapande som kulturarbetare idag? Det är utgångspunkten för vårt samtal i deKonstruktions podd med två Malmfältsmusiker, Mirja Palo och Torbjörn Ömalm, under ledning av Pernilla Fagerlönn. Musik som hörs i avsnittet: Hiiri - Mirja Palo Suolarova - Torbjörn Ömalm

I en improvisation med lokala musiker skapas ett ode till Malmberget och de toner och klanger som samhället gett oss. Åtta musiker med anknytning till Malmberget skapar en elegi till samhället som nu monteras ner bit för bit. I bakgrunden kan ni höra arbetet som fortgår och som pågått sedan 60-talet med att låta samhället lämna plats för gruvans utbredning. Tidens speciella förutsättningar gjorde att det inte fanns möjlighet att spela tillsammans live, varför verket fick ta en annan riktning. Alla musiker har gjort sina improvisationer endast till bakgrundsljuden av maskinernas arbete, helt fritt och utan kännedom om de andras musikaliska insatser. Allt har sedan i sin helhet fogats samman och tillsammans skapades något som förhoppningsvis kan förmedla några av alla de känslor som härbärgerar bland de människor som berörs av att ett helt samhälle ska jämnas med marken.   Medverkande: Alessandra Bossa – elektroniskt, röst Luigi Bozzolan - piano Pernilla Fagerlönn - röst Johan Karlsson - gitarr Markus Larsson - slagverk Simon Lundmark - röst Mirja Palo – kantele, röst Torbjörn Ömalm - gitarr   En serie radioprogram organiserade av Pernilla Fagerlönn och Miriam Vikman I Välkommaskolans aula i Malmberget skulle en scen för panelsamtal, föreläsningar, musik och andra scen-händelser, med konstnärer och kulturarbetare från Malmberget och Gällivare, ha tagit form. På grund av rådande pandemi och allmänna restriktioner har programmet istället fått inta radions domän. Här reflekterar de inbjudna konstnärerna och kulturarbetarna tillsammans över effekter av omvandlingar, förvandlingar och omförhandlingar av den lokala tillvaron, och hur man ska kunna få fatt i och återta allt det som riskerar att suddas ut i processerna av en plats försvinnande. Programmet kommer också att fokusera på hur det kollektivt går att bidra till att hålla Malmbergets historia vid liv, hur man läker och skapar nya minnesmärken i tillvaron. Programmet är den del av Vävda Sånger, som tillkommit i samarbete med Statens konstråd

Sten, mark, jord, land och berg och förhållandet mellan materian och det mänskliga är något som konstnären Hanna Ljungh arbetat med under en lång tid. Seismisk händelse är en poetisk betraktelse och en analogi över den mänskliga och geologiska tiden. Människans förgänglighet står i kontrast till det vi betraktar som det närmast eviga berget. Titeln anspelar på de skalv som orsakas av människans ingrepp i berget vid malmbrytning. De oplanerade eller spontana skalv som uppstår då berget holkas ur. I verket läser Hanna Ljungh upp rapporter om seismiska händelser i Malmberget. Det är korta beskrivningar av vad som inträffat och var det skett geografiskt både ovan och under jord. Ljungh läser upp händelserna, en i taget, för att sedan i samarbete med Mattias Hållsten bearbeta ljudet och skapa en ljudbild som består av långsamma vibrationer och muller. Genom läsningen ltreras de seismiska händelserna via Ljunghs röst för att åter ta formen av de skalv som de beskriver. Dessa seismiska händelser har en egen poetik och ett säreget glimmer. De är konglomerat av vardagslivets praktiska vaghet och exakt uppmätta tal. Dessa siffror anger förändringar i bergets materia, som legat orörd i kanske en miljard år, för att sedan föra in dem i vår tideräkning som en händelse en tisdag i januari strax före tre. I ljudverket rör sig konstnärerna mellan adresser och platser i Malmberget varav vissa finns kvar och andra är historia. I rörelsen utförs ett slags cirkelresonemang med reflektioner om hål, tid, skakningar, tomrum och händelser i det tomma; om bergets fantomsmärtor och om tomrummets materialitet.

Han föddes 4 maj 1928 i Nelkerim och dog 58 år gammal i Vuollerim 22 oktober 1986. Mellan 1953-1962 drev han Nordiska Trolleri-Apparat-Fabriken i Mattisudden. Fabriken var belägen långt in i skogen. Han sålde illusionstrick via postorder och tillverkade apparater till illusionstrick. Hans hus och fabrik revs i samband med att Vattenfall köpte marken 1964 då dämningen av Luleälven skulle äga rum och de befarades att huset skulle hamna under vatten, men det gjorde det inte. I en lada bredvid den rivna husgrunden blev rester av trollerifabriken kvar. En släkting minns att Arne hade ett rum i källaren med hänglås på dit ingen fick gå in. En kvinna i Vuollerim som var ung på 70-talet minns hur han såg ut: mörk aura, rödlätt hår ner till axlarna, ringar på fingrarna och ofta kedjor runt halsen, mycket tystlåten och kutryggig. En man köpte en sabel importerad från Kina av Arne vid en marknad i Jokkmokk 1983. En 87 år gammal skolkamrat minns Arne från 60-talet som mycket vänlig men oerhört skygg och att han inte lät sig fotograferas. De förlorade sedan kontakten. Han skapade namnet Guido Steiner för att etablera en egen karriär som illusionist, men det finns ingen som kan intyga om han någonsin uppträdde. Han dog av en hjärtattack i en bil ute i skogen. Hans liv och verk återtogs av jorden. Denna Radiopjäs består av instruktioner till illusionstrick ur postorderkatalog nr 16.

Messaure är namnet på en plats, namnet på en damm, namnet på ett vattenkraftverk. Det kommer av lulesamiskans Miessávrre, som är namnet på en i området närliggande sjö. I inledningen till essän Messaure anländer författaren, tillsammans med sin mor och make, till det tidigare kraftverkssamhälle där modern en gång växte upp. I mötet med platsen, med människorna som samlats där och med den familjehistoria som hör författaren till vecklar platsens olika historiska skikt och spänningar ut sig. Och med dem: även författarens egna tankar, känslor och bryderier inför det arv och de berättelser som visar sig vara hennes, likväl som Sveriges i stort. Messaure är ett utdrag ur Allt flyter, ett pågående litterärt projekt med Lilla och Stora Lule älv i fokus, där älvens vattenreglering och de konfliktytor som i dåtid och nutid hör samman med det som avtäcks och undersöks. Projektet formulerar och söker svar på frågor som rör relationen mellan minne och historia, mellan makt och narrativ, mellan förankring och förändring, det personliga och det politiska och det förflutnas ständiga närvaro i samtiden. Följ arbetet med projektet här. Jannete Hentati (f. 1982, Luleå) är fristående skribent och fil.dr. i socialantropologi, verksam i Lysekil.

Det här programmet presenterar bakgrunden till och tankar om ett konstverk av Michele Masucci och Karl Sjölund som på grund av olika omständigheter inte gick att genomföra under Luleåbiennalen 2020. Vändningar i det planerade genomförandet återberättas och olika beståndsdelar och frågeställningar diskuteras. En betraktelse över ett specifikt konstverks tillblivelse och förutsättningar blandas med spekulationer om vår tids ödesfrågor.   Verket tog sin utgångspunkt i 1980- och 90-talens Gällivare och nyliberalismens gradvisa intåg med kulturella, politiska och sociala förändringar. Genom funna objekt, artefakter från den tiden, skulle tidstypiska fenomen liksom den framväxande privata lyxkonsumtionen reflekteras. Hur introduktionen av kabel-TV med program som Baywatch, lånefinansierade pickups och hemmabarer frammanade nya begär och sociala förhållanden. Vi ville förstå hur ett samhälle starkt förankrad i arbetarrörelsens historia och gemenskap under några decennier omvandlades av individualism och privatisering. En förvandling som tog sig unika uttryck utifrån ortens kulturhistoria men ingick i kapitalismens globala utveckling, med 80-talets motreaktion till 60–70 talens sociala kamper och föreställningen om historiens slut efter Sovjetunionens förfall. De tidiga sociala och kulturella tecken vi spårade föregick omfattande neoliberala strukturomvandlingar, överordnade styrsätt som satte gamla ideologiska konfliktlinjer ur spel. I Norrbotten innebar detta en global marknadsanpassning av gruvindustrin under 2000-talet.   Denna spårning av en särskilt tid och plats maskulina konsumtionskultur skulle konfronteras med populära folkvisor som återberättade kvinnors livsvillkor under 1900-talet. När verket inte längre kunde genomföras som en fysisk installation tog det en ny form. De bredare historiska förvandlingarna i Gällivares historia skulle presenteras genom Karls egen mormor, Ruth Åkerman, som lämnat efter sig en dagbok skriven under 90-talet. Ruth, som gick bort 2018, växte upp i Malmberget på 30- och 40-talet och under sitt liv utvecklade hon ett skrivande som blandade minnen och personliga betraktelser. Fragment ur Ruths dagbok läses upp i programmet. Michele Masucci (f. 1980, Sollentuna) och Karl Sjölund (f. 1986, Luleå) är konstnärer verksamma i Stockholm.   Musik i programmet: Ledmotivet till tv-serien Baywatch. I'm Always Here, (also known as I'll Be Ready), Jimmi Jamison, 1991 Leena Tornionjokilaakson. Tornedalens Travolta. Pajala: Åke Siikavaara, 1996 Gällivare Frans. Rallarkockan. Gällivarevisor, Gällivare: Norrlåtar, 1975

Författaren David Väyrynen debuterade för några år sedan med den prosalyriska diktsamlingen Marken och väckte mycket uppmärksamhet. Det handlar om ”det nordliga”, hans egen hembygd, byn Hakkas och gruvsamhället Malmberget. Det var när han flyttade tillbaka till Norrbotten som han på nytt hittade det språk han vuxit upp med, de sammanhang han levt i, de tänkesätt som präglat hans uppväxt. Och det visade sig att det gick utmärkt att skapa litteratur av detta. Egensinnigt. Roligt. Tänkvärt. Kerstin Wixe intervjuar.   – Platsens ande: Ett turnerande litteratursamtal om språk och plats Vad betyder det platsspecifika berättandet idag? Vad gör Norrbottens landskap unikt i litteraturen? Kan vi förstå skrivande praktiker på nya sätt genom att placera oss i dess miljöer? Platsens ande är ett turnerande litteratursamtal i Norrbotten och görs som en del av Luleåbiennalen 2020. Under ledning av kulturjournalisten och författaren Kerstin Wixe söker vi upp platser som varit avgörande för en författares berättelser eller bär berättelsens historia. Kerstin Wixe möter Lars Gyllenhaal i Karlsvik, Elin Anna Labba i Porjus och David Väyrynen i Malmberget. Genom att låta samtalen ta plats i dessa miljöer närmar vi oss skrivandets rötter och bilder i konkret möte, som borgar för en typ av realism som bottnar i det platsspecifika, grundat i marken, historien och de mänskliga relationerna på platsen.

Följ med författaren David Väyrynen på en guidad tur om Gällivare/Malmbergets stora samhällsförvandling. Att Kiruna stad ska flyttas vet alla, men att Malmberget i mer än 50 år sakta ätits upp av den s.k. Gropen mitt i samhället är mindre känt. Malmen ska fram. Det finns inte längre något Malmbergets centrum, inte ens en livsmedelsbutik. Men fortfarande bor det kvar människor mitt bland kylställda hus med playwoodförsedda fönsteröppningar. Kerstin Wixe är reporter.   – Platsens ande: Ett turnerande litteratursamtal om språk och plats Vad betyder det platsspecifika berättandet idag? Vad gör Norrbottens landskap unikt i litteraturen? Kan vi förstå skrivande praktiker på nya sätt genom att placera oss i dess miljöer? Platsens ande är ett turnerande litteratursamtal i Norrbotten och görs som en del av Luleåbiennalen 2020. Under ledning av kulturjournalisten och författaren Kerstin Wixe söker vi upp platser som varit avgörande för en författares berättelser eller bär berättelsens historia. Kerstin Wixe möter Lars Gyllenhaal i Karlsvik, Elin Anna Labba i Porjus och David Väyrynen i Malmberget. Genom att låta samtalen ta plats i dessa miljöer närmar vi oss skrivandets rötter och bilder i konkret möte, som borgar för en typ av realism som bottnar i det platsspecifika, grundat i marken, historien och de mänskliga relationerna på platsen.

Gärdesfesten 1970 i Stockholm brukar räknas som en startpunkt för en framväxande alternativ kultur men kanske borde historien skrivas om. Före Gärdesfesten kom Stoppa Mässan 1968 där de s.k. Bildaktivisterna spelade en central roll. En alternativ tonårsmässa, fjärran från all kommersialism. En av grundarna av Bildaktivisterna var fotografen Tommy Tommie som är en av Luleåbiennalen 2020:s konstnärer. Tommy Tommies fotografier, som ingår i serien Kan Sverige klara sig utan Norrbotten?, visas i utställningarna på Luleå konsthall och Havremagasinet länskonsthall i Boden. Större delen av sitt fotografiska liv har Tommy Tommie tillbringat i Norrbotten där han varit verksam som fotolärare förutom som utställande fotograf. Han har nästan aldrig offentligt talat om sitt liv som fotograf och vad fotografi är för honom, men gör det nu i ett samtal med sin tidigare elev, Kerstin Wixe som aldrig blev fotograf men däremot radiojournalist, verksam inom Sveriges Radio i Norrbotten i närmare 50 år.