Advertise on podcast: Ulf Rehnholm - I huvudet på en konstnär

I detta avsnitt tar Ulf Rehnholm med lyssnaren in i sin ateljé, ett rum fyllt av kameror som inte bara dokumenterar världen, utan öppnar den. Med hjälp av alla sina kameror använder han fotografiet som ett sätt att förstå livets skörhet, tidens gång och vår egen dödlighet. Med personliga berättelser, filosofiska reflektioner och ett unikt bildspråk väver Ulf samman tankar från Martin Heidegger och Roland Barthes med sina egna erfarenheter av sorg, minne och skapande. Resultatet är ett avsnitt som berör, utmanar och inspirerar. Ett avsnitt om varför vi fotograferar, och vad bilderna egentligen berättar för oss. Det här är ett avsnitt för dig som älskar fotografi, filosofi och berättelser som tar upp de stora frågorna. Ett avsnitt som påminner dig om att varje bild bär på spår av liv, och som därmed ger tillgång till ett rum där vi kan tänka, känna och minnas, och kanske bli lite mer levande.

I det här avsnittet tar konstnären och fotografen Ulf Rehnholm oss med in i begreppet wabi sabi, en japansk livshållning som firar det skeva, det åldrade och det ofullständiga, mitt i en värld besatt av perfektion och ständig uppgradering. Ulf berättar om sin egen väg tillbaka till fotograferandet, från åratal som fotolärare med fokus på tekniskt korrekta bilder, till mötet med LOMO-kamerans “tio budord” och hålkamerans oförutsägbara, månadslånga exponeringar. Vi får följa hur orden wabi och sabi vuxit fram genom historien, från ensamhet och karghet till en stillsam uppskattning av det enkla och det som bär spår av tid. Avsnittet utforskar wabi sabi som både världsåskådning och praktik: i den japanska teceremonin, i zen-trädgårdens tomrum, i ikebanans vissnande blommor, och i det analoga fotografiet, där brister, oskärpa och slump inte är fel utan en del av bildens liv. Ett samtal om närvaro, ofullkomlighet och konsten att stanna kvar lite längre, istället för att genast gå vidare.

Vad gör vi när orden inte räcker för att beskriva vår saknad. Vi vet vad den innebär, men mitt i sorgen sviker språket oss. Då söker vi andra vägar. Vi bläddrar i fotoalbum, lyssnar på ett röstmeddelande vi inte kan radera, eller fastnar i ett ansikte i folkmassan som påminner oss om någon vi förlorat. I det här avsnittet följer vi bilden som minnesbärare, tillbaka till antikens Korinth och myten om Kora, som ritade av sin älskades skugga på väggen innan han gav sig av. Vi gör nedslag i 1700-talets Frankrike, där silhuettklippning blev både folklig underhållning och enligt teologen Johann Caspar Lavater, en vetenskap om hur man kunde läsa en människas själ i profilens konturer. Vi dröjer vid en tid då barnadödligheten var hög och sörjande föräldrar lät klippa ut och bevara sina barns siluetter. Och vi rör oss in i samtiden, in i ett personligt fotografiskt arbete med kroppens minne. Skuggbilder utan kamera och ett sorgearbete efter en systers död, där händerna tycks veta sådant som hjärnan ännu inte förstått. Ett avsnitt om konst, minne och de otaliga sätt vi genom historien försökt hålla fast vid dem vi älskar. Alltid med samma enkla medel: med ljus och skugga. Ett resultat av sorgearbetet blev boken Resiliens: https://www.bokus.com/bok/9789151936345/resiliens

Vi lever i en tid där allt ska gå snabbare, bli enklare och kräva mindre av oss. Men vad händer när motståndet försvinner? När uppmärksamheten ständigt dras åt nya håll och artificiell intelligens börjar ta plats i våra kreativa processer? I det här avsnittet av I huvudet på en konstnär utforskas friktionens avgörande betydelse för kreativitet, personlig utveckling och mänsklig närvaro. Genom tankar om skavmaxning, långsamt skapande och vår relation till teknik undersöks varför misstag, osäkerhet och motstånd kanske är viktigare än någonsin. Ett avsnitt om konsten att sakta ner, och om varför det som skaver, ofta är det som får oss att växa. Vill du veta mer om mina tankar kring friktion, så kan jag tipsa om min senaste bok med samma namn. Här undersöker jag vad som står på spel när artificiell intelligens tar plats i våra kreativa processer och i våra liv. Vad händer med oss när vi vänjer oss vid relationer utan krav, skapande utan ansträngning och en värld som ständigt anpassar sig efter våra begär? Genom personliga reflektioner och filosofiska resonemang rör sig boken mellan konst, teknik och mänskliga relationer. Den försvarar det långsamma och osäkra utforskandet av livet, det som inte genast låter sig förstås, men som gör oss till människor. Detta är inte en uppgörelse med tekniken, utan en uppmaning till medvetenhet. En påminnelse om att kreativitet inte uppstår i friktionsfria system, utan i mötet med motstånd, tvekan och närvaro. Friktion är en inbjudan att stanna upp i en värld som ständigt rusar vidare, och att återerövra lusten att vara kreativ. https://www.bokus.com/bok/9789151936369/friktion

I en tid där bilder skapas på sekunder och konsumeras i tusental, väljer fotografen och konstnären Ulf Rehnholm att göra tvärtom. I det här avsnittet berättar Ulf om sin utställning Riktig fotokonst på Galleri K i Oxelösund – en utställning som utforskar det analoga fotograferandet som handling, närvaro och stillsam protest mot ett allt mer accelererat samhälle. Vi rör oss genom stora frågor: Vad är egentligen konst? Vad händer med oss när vi tappar förmågan att skapa långsamt? Och vad kan ett hav lära oss om tid? Vi möter den japanske fotografen Hiroshi Sugimoto, vars avskalade bilder av världshaven tvingar betraktaren att vända blicken inåt. Vi stannar också upp vid den tyske sociologen Hartmut Rosa, som menar att det moderna samhällets acceleration skapar ett främlingskap – en känsla av att sitta fast i ett maskineri man inte längre förstår. Avsnittet rör sig också genom fotografiets historia, från cyanotypi och anthotypi till lumen prints – tekniker som kräver tålamod, kropp och närvaro, och som påminner oss om att det långsamma inte är en brist, utan en kvalitet. Riktig fotokonst är inte ett påstående om vad konst ska vara. Det är en inbjudan att stanna upp. Mer om Ulfs arbete hittar du på www.rehnholm-photoart.se

Vad formar egentligen vår identitet och hur påverkar det vårt skapande? Det här avsnittet utforskar hur minnen, erfarenheter och möten med andra människor gradvis bidrar till att forma vilka vi blir. Identitet är inte något statiskt, utan något som förändras genom livet, samtidigt som en mer bestående inre drivkraft tycks följa oss genom olika faser. Med utgångspunkt i konstnärliga processer inom fotografi berör avsnittet också betydelsen av tid, eftertanke och långsamma arbetsmetoder genom hela skapandet. Vad händer med oss människor när vi översköljs av bilder som produceras och sprids på ett ögonblick? Samtalet rör sig även mot vår samtid, där teknik och artificiell intelligens i allt högre grad påverkar hur vi ser på och tolkar världen. Vilken roll kan konsten spela i ett sådant landskap? Och hur kan den bidra till att bevara människans förmåga till nyfikenhet, reflektion och förundran?

I säsongspremiären av I huvudet på en konstnär öppnar Ulf Rehnholm dörren till ett av de mest efterlängtade tillstånden inom kreativt arbete: flow. Ett tillstånd där tiden upphör, världen tystnar och skapandet tar över. Genom minnen från mörkrummets röda sken där bilder långsamt växer fram i framkallningsbadet och timmar förvandlas till minuter, utforskas vad som egentligen händer när vi går helt upp i en kreativ process. Avsnittet fördjupar sig i vad som krävs för att flow ska uppstå: modet att släppa kontrollen, förmågan att vara närvarande och viljan att låta intuitionen leda vägen. Här diskuteras hur barnets lekfullhet kan fungera som förebild, varför begränsningar paradoxalt nog befriar oss och hur tydliga ramar skapar trygghet för fantasin att ta plats. Lyssnaren får också konkreta insikter om hur miljö, rutiner och kroppsligt välmående påverkar kreativiteten. Från att skydda sin tid och skapa en personlig arbetsplats, till att värma upp sin blick och sitt sinne innan arbetet börjar. Avsnittet visar hur flow uppstår i gränslandet mellan trygghet och utmaning, och varför skapandet alltid bör få komma före analysen. Samtidigt påminner avsnittet om att flow inte är något som kan tvingas fram. Det är en gåva, inte en garanti. Därför blir uthållighet, nyfikenhet och viljan att fortsätta även när inspirationen uteblir, centrala delar av den konstnärliga processen. En varm och inspirerande introduktion till säsongens första avsnitt om kreativitetens mysterium, om att våga gå vilse och om att hitta hem i sitt eget skapande.

Det här avsnittet tar med lyssnaren in i en värld där tid, ljus och natur samspelar på ett sätt som nästan känns rituellt. Genom cyanotypi, anthotypi och lumen prints, fotografiska tekniker från 1800-talet, öppnas en dörr till ett bildskapande där solen, växterna och materialen själva är medskapare. Det är en resa in i fotografins ursprung, men också en påminnelse om att det långsamma fortfarande har en självklar plats i en digital tidsålder. Avsnittet följer arbetet bakom utställningen Herbarium på Konstmagasinet KIKK i Katrineholm, där växter, minnen och ljus möts i bilder som bär spår av både sommarens intensitet och naturens förgänglighet. Här skildras hur blommor placeras på järnsaltbestruket papper, hur solen långsamt väcker pigmenten till liv och hur vatten, luft och tid fullbordar processen. Det är ett bildskapande som lika mycket handlar om närvaro som om teknik. Lyssnaren får också ta del av en personlig resa genom barndomens växthus, de första kamerorna, mörkrummets magi och vägen tillbaka till det analoga efter år av digitalt arbete. I mötet mellan minnen, hantverk och naturens rytm växer en förståelse fram för varför dessa historiska tekniker fortfarande berör och varför de känns mer relevanta än någonsin. Avsnittet lyfter även fram cyanotypins pionjärer, Sir John Herschel och Anna Atkins, vars arbete lade grunden för en fotografisk tradition där vetenskap och poesi möts. Deras arv lever vidare i dagens experimentella bildskapande, där varje avtryck blir unikt och där naturens egen arkitektur får tala. Genom hela avsnittet återkommer tanken om fotografiet som ett samtal mellan ljus och materia. Ett fotografi blir inte bara en bild, utan ett vittnesmål om närvaro, tid och förändring. I en värld som ofta premierar snabbhet blir dessa långsamma processer en motrörelse, ett sätt att återknyta till det taktila, det organiska och det oförutsägbara.

Det här är en inspelning som gjordes i samband med releasen av boken Resiliens den 2 oktober 2025. Här samtalar Ulf Rehnholm om bokens uppkomst med Kerstin Svenson, radioproducent och journalist på Sveriges Radio P4 Sörmland. Boken Resiliens inleder ett konstnärligt projekt i form av två böcker och en dokumentärfilm, sprungna ur ett personligt sorgearbete efter sin systers bortgång. Titeln, Resiliens, syftar på förmågan att återhämta sig efter svåra prövningar, en motståndskraft som inte innebär att smärtan upphör, utan att livet kan fortsätta i förändrad form.  Genom 90 polaroidbilder med tillhörande texter undersöker boken sorgens uttryck, dess inverkan på minne och språk, samt konstens potential som redskap för bearbetning och överlevnad. Projektet förenar dokumentära och konstnärliga format och rör sig i gränslandet mellan det privata och det kollektiva.

Denna gång utforskar Ulf Rehnholm identitetens natur, inte som något fast och färdigt, utan som en livslång process i ständig rörelse. Från de första intrycken i barndomen till de erfarenheter, relationer och miljöer som formar oss genom livet, växer en bild fram av människan som plastisk, föränderlig och ständigt lärande. Lyssnaren får följa med in i hur minnen skapas, omformas och påverkar vår självbild. Minnet framträder inte som en exakt registrering, utan som en levande väv som skrivs om varje gång vi återkallar den. Här blir fotografiet en intressant kontrast, en tekniskt objektiv avbildning som ändå alltid bär fotografens subjektiva blick. Tillsammans bildar minnen, bilder och berättelser de skikt genom vilka vi tolkar både vår barndom och oss själva. Avsnittet rör sig också genom folkbildningens idé om det livslånga lärandet, där identitet ses som något som formas i mötet med andra. När vi delar erfarenheter, utmanar våra föreställningar och vågar vara sårbara, öppnas möjligheten att förändras. Identitet blir då inte ett mål, utan en resa där varje ny erfarenhet kan bidra till att omforma vår förståelse av världen och av oss själva. Genom personliga exempel från uppväxten i Eskilstuna, tidiga minnen, betydelsefulla möten och vägar in i konsten, skildras hur slump, nyfikenhet och vägledning kan tända den gnista som så småningom blir en livsriktning. Här framträder också fotografiets roll som ett redskap för att förstå varifrån vi kommer, och därmed också vem vi är.

Det här avsnittet tar med lyssnaren in i drömmens landskap. En plats där logik upplöses, tiden förvrids och våra sinnen skapar världar som både fascinerar och förbryllar. Drömmar är inte bara nattliga fantasier; de är mentala upplevelser som uppstår när hjärnan är som mest aktiv under REM-sömnen. Här formas inre filmer där minnen, känslor och symboler blandas till berättelser som kan kännas djupt meningsfulla, trots att de trotsar all logik. Avsnittet följer drömmens idéhistoria, från antikens filosofer till Freud och Jung, och vidare till surrealismens konstnärer som såg drömmen som en väg in i det undermedvetna. Surrealismen blev också en viktig kraft inom fotografi, där konstnärer började utforska verkligheten bortom det synliga genom dubbelexponeringar, collage, speglingar och andra experimentella tekniker. Lyssnaren får ta del av hur surrealistiska uttryck kan användas för att gestalta känslor, minnen och inre tillstånd och hur fotografi kan bli en bro mellan dröm och verklighet. Genom exempel från några av Ulf Rehnholms utställningar, som Swaps – fotografiska möten, En hymn till solen och Dokumenterade avtryck, skildras hur drömmens logik kan översättas till visuella berättelser där tid och rum flyter samman. Avsnittet berör också hur konstnärer som Man Ray utvecklade tekniker som fotogrammet för att skapa bilder utan kamera, och hur dessa metoder öppnar för nya sätt att gestalta det irrationella och intuitiva. Här blir kroppen, minnet och livets avgörande ögonblick till avtryck som bär både symbolik och personlig historia. Mot slutet väcks frågan om dröm och verklighet verkligen är så åtskilda som vi tror. Filosofiska perspektiv från Descartes till dagens tankar om medvetande, belyser hur drömmen kan vara en lika verklig erfarenhet som den vakna världen, och hur konsten kan skapa en tredje verklighet där de två möts.

Det här avsnittet utforskar ett av fotografins mest omdiskuterade områden: bildmanipulation. Från 1800-talets retuschering med kniv och pensel till dagens filterkultur och digitala illusioner diskuteras hur fotografier genom historien har format och förvrängt vår uppfattning om verkligheten. Lyssnaren får följa med från en tid då fotografiet betraktades som ett objektivt bevis, till en nutid där sanningshalten i en bild allt oftare ifrågasätts. Avsnittet lyfter fram pionjärer som Félix Nadar, som bröt mot konventionerna och utmanade fotografins uttryck, och visar hur manipulation har funnits med från fotografins allra första år. Här ryms allt från dubbelexponeringar och iscensättningar till politiskt motiverade retuscheringar, som under Stalins Sovjet, där människor bokstavligen suddades ut ur historien. Samtidigt diskuteras hur dagens bildflöden från modefotografi till sociala medier har skapat nya ideal och nya sätt att forma sin identitet. Manipulationen har blivit vardag, och behovet av bildanalys och kritiskt seende är större än någonsin. Avsnittet berör också den dokumentära bildens utmaningar. Här diskuteras hur varje fotografiskt val, som kamera, ljus, utsnitt och närvaro påverkar både motivet och betraktaren. I stället för att se bilden som ett neutralt dokument lyfts tanken om fotografiet som en konstruktion, en gestaltning av fotografens blick och erfarenheter. Genom personliga exempel från arbetet med dokumentärfilm och porträttfotografi öppnas en diskussion om hur bilder skapar mening först i mötet med betraktaren. Två personer kan se samma fotografi men uppleva helt olika saker, eftersom varje bild filtreras genom våra egna minnen och känslor.

Det här avsnittet fördjupar sig i självporträttets kraft som konstnärligt verktyg och som metod för att utforska identitet, roller och inre landskap. Genom att rikta kameran mot sig själv kan fotografen undersöka känslor, positioner i livet och relationen till omvärlden. Självporträttet blir en spegel och ett sätt att se sig själv utifrån, men också ett sätt att förstå sig själv inifrån. Avsnittet tar avstamp i fotografins tidiga historia, där Robert Cornelius 1839 skapade det som ofta betraktas som världens första selfie. Kort därefter följde Hippolyte Bayard med sina iscensatta självporträtt, vilket lade grunden för en genre som senare skulle utvecklas av konstnärer som Claude Cahun och Cindy Sherman. Deras arbeten utmanade normer kring kön, identitet och representation, och visade hur självporträttet kan bli ett kraftfullt verktyg för både kritik och självreflektion. Lyssnaren får också möta Vivian Maier, vars lågmälda och ofta indirekta självporträtt i speglar och reflexer öppnar för en annan typ av närvaro där fotografen syns, men ändå förblir undanglidande. Avsnittet rör sig vidare in i självporträttets mer personliga dimensioner, där fotografen använder bilden som ett sätt att förstå sina roller, sin förändring över tid och sina livsomständigheter. Här diskuteras hur självporträttet kan fungera som dokumentation, som självrannsakan och som ett sätt att följa både yttre och inre processer – från vardagens roller till livets mer omvälvande händelser. Samtidigt berörs hur sociala medier har förändrat synen på självporträttet. I en tid där bilder delas och tolkas av andra uppstår frågor om kontroll, autenticitet och hur mycket av oss själva som faktiskt syns i en bild.

Det här avsnittet fortsätter utforskandet av fotografins grunder, där fokus denna gång ligger på ögonblicket. Det flyktiga fragment av tid som kameran försöker bevara. Fotografiet har sedan 1800-talet förändrat hur människor minns, dokumenterar och förstår världen. Före kamerans intåg var samhället hänvisat till berättelser, målningar och andra subjektiva tolkningar av verkligheten. Med fotografiets objektiva registrering av ljus uppstod en ny möjlighet att se historien mer direkt och mindre filtrerad. Avsnittet fördjupar sig i fotografiets paradox: att bilden både bevarar och förvränger. Den visar vad som har varit, men kan aldrig återge det levda ögonblickets fulla komplexitet. Med filosofiska perspektiv från bland andra Henri Bergson, Roland Barthes och Susan Sontag diskuteras tidens flyktighet, minnets föränderliga natur och fotografiets begränsningar, men också dess kraft. Lyssnaren får följa fotografins utveckling från dokumentation av historiska händelser till ett vardagligt verktyg för identitet och självrepresentation. Avsnittet lyfter även fram fotografer som Vivian Maier och Jacques-Henri Lartigue, vars arbeten fångade vardagens skörhet, lätthet och mänsklighet utan att vara avsedda som konst, men som just därför blivit ikoniska. Genom hela avsnittet undersöks fotografiet som minnesstöd, som illusion, som berättelse och som ett sätt att stanna upp i en värld som annars rör sig obönhörligt framåt. Det handlar om hur en stillbild kan öppna för reflektion, skärpa detaljer som annars försvinner och erbjuda nya sätt att se på både tiden och oss själva. Välkommen till en fördjupande resa in i ögonblickets natur och fotografins filosofiska landskap.

Det här avsnittet tar avstamp i en till synes enkel fråga: Vad är ljus? Svaret visar sig vara både fascinerande och komplext. Genom en resa från fysikens grunder till fotografins utveckling utforskas vad ljuset består av, hur det beter sig och varför det är helt avgörande för allt bildskapande. Lyssnaren får följa med från Einsteins beskrivning av ljuset som energikvanta och hur dessa små ljuspartiklar reflekteras, absorberas och bryts för att skapa färgerna vi uppfattar. Avsnittet förklarar hur ögat registrerar ljus och hur kamerans konstruktion bygger på samma principer, från pupill och lins till bildsensor. Därefter förflyttas fokus till fotografins tidiga historia: från camera obscura på 1500-talet till Niépces första fotografi 1826, Daguerres daguerreotypier och Talbots kalotypi. Utvecklingen fortsätter genom våtkollodionprocessen, torra plåtar och vidare till dagens digitala kameror och mobilfotografi. Avsnittet belyser också hur ljusets kvalitet och riktning, intensitet och färgtemperatur påverkar bildens uttryck. Hårt solljus och atmosfär diskuteras som centrala verktyg för fotografens gestaltning. Samtidigt betonas skillnaden mellan kamerans objektiva registrering och fotografens subjektiva tolkning. Som avslutning öppnas dörren mot nästa avsnitt, där olika kamerors unika egenskaper och deras betydelse för bildskapandet står i centrum. En fördjupande och tillgänglig introduktion till ljusets natur och till varför förståelsen av ljuset är grunden för all fotografi.