Advertise on podcast: Måste man verkligen se den?

Vi tittar på National treasure från 2004 och Tom är väldigt upprymd. Detta är en film i hans smak. Men nu tittar han på den med lite mer kritiska ögon. Fredrik är lätt skeptisk från start, framförallt på grund av Nicolas Cages något träiga skådespeleri.  Kan vi bortse från logiska luckor och till synes väldigt enkla historiska gåtor? För det är väl ett hyfsat filmäventyr? Vi förundras över de välfyllda vindsutrymmena, 200 år gamla hologram i 3D och ler lite när de tycker att 200 år är väldigt mycket i ett lands historia.

Vi försöker sansat prata om filmen som ofta hamnar väldigt högt på många topplistor. Robert Zemeckis fantastiska Back to the future. Filmen handlar om stackars Marty som av misstag hamnar i femtiotalet med hjälp av en tidsmaskin. Han försöker återvända till framtiden utan att ställa till med alltför mycket problem. Men, det visar sig vara riktigt svårt då han stöter ihop med sina blivande föräldrar.  Vi försöker räkna upp åtminstone några av filmens små fantastiska detaljer samtidigt som vi undrar hur filmen hade blivit om inte Michael J Fox hade fått huvudrollen. Men, vi kan inte heller låta bli att påpeka saker som distade gitarrer och hur man tajmar in en blixt med hjälp av en kyrkklocka utan sekundvisare. Nytt för säsongen är att vi båda har varit med och bestämt filmer, så just den här har vi båda sett förut - många gånger. Håller filmen nu och i framtiden, som den gjorde förr i världen?

I jakten på nya spel till sin dator, är sjuttonårige David nära att starta ett kärnvapenkrig. Ska han och flickvännen Jennifer lyckas stoppa militären från att begå ödesdigra misstag? Tom ser filmen för första gången och gläds åt att se Space needle, men är tveksam om en skolgrabb kan ställa till med så mycket oreda. Fredrik berättar bland annat att det finns en verklig händelse som inspirerade till filmen, samt om John Lennons koppling till filmen. Tom överraskar och berättar om vem som klippte filmen och dennes bakgrund.

Bo Widerbergs film efter Leif GW Perssons bok Grisfesten följer de två poliserna Johansson och Jarnebring när de försöker klara upp ett postrån. Men vittnen till rånet dör och saken blir än mer komplicerad när spåren verkar leda till en medarbetare på Säkerhetspolisen.  Fredrik gör ett nytt försök att presentera en Widerberg-film för Tom, vilket innebär uppförsbacke direkt. Vi funderar på amatörskådespelare, tycker synd om notställ och undrar om Leif verkligen låg i en baklucka. Tom har också ett litet inslag med titeln ”Jaha, och?!”

Dave rekryteras av Secret service för att hoppa in när presidenten är upptagen med annat. Men, uppdraget blir längre än väntat och mer allvarligt. Kan han lura det amerikanska folket, media och framförallt presidentens fru? Vi ser filmen och förundras över Kevin Klines komiska talang, Sigourney Weavers lågmälda briljans och hur manusluckor inte spelar så stor roll när de dyker upp i en bra film. Tom ser lättad en kort och rolig film, efter att ha genomlidit JFK i förra avsnittet. Fredrik berättar om att händelserna i filmen faktiskt kan ha inspirerats av verkliga händelser.

Säsongens längsta film, vilket Tom nämner några gånger. Var det maffian, FBI, CIA, militären eller kanske rent av Lyndon B. Johnson som låg bakom mordet på John F Kennedy? När den officiella förklaringen inte riktigt känns bra, försöker åklagare Jim Garrison gräva lite djupare i vad som egentligen hände i Dallas, november 1963. Han möter hårt motstånd och omgivningens skepsis. Tom undrar varför regissören Oliver Stone måste dra ut på berättelsen i tre timmar, medan Fredrik försöker förklara amerikansk nutidshistoria. Och vi förundras över varför så mycket fortfarande är hemligstämplat kring ett mord som skedde för 63 år sedan.

Den amerikanska presidenten ser sig tvingad till att ljuga och dölja sanningen om mordet på hans älskarinna, samtidigt som den meriterade inbrottstjuven, spelad av Clint Eastwood, av en slump råkat bli vittne till brottet. Ska de korrumperade secret serviceagenterna, polisen eller den mördade kvinnans man få tag på inbrottstjuven först? Tom och Fredrik pratar om Clint Eastwoods både snabba och långsamma regi, riktigt bra och riktigt dåligt skådespeleri och mer än en gång under avsnittet understryker vi att filmens titel inte riktigt fungerar i Sverige. Är det reklam för rengöringsmedel, en samlings-CD eller en film om absolut makt?

Julia Roberts spelar en juridikstudent som råkar snubbla över sanningen om vad som ligger bakom mordet på två domare i USAs högsta domstol. Det blir minst sagt lite spännande när folk runt omkring henne också mördas och hon tvingas fly. Hon finner hjälp hos en journalist, som spelas av Denzel Washington. Tom ser filmen för första gången. Han biter på naglarna och är lite förbryllad över några saker. Fredrik, som sett filmen ett par gånger, och dessutom läst på ordentligt om den, hjälper till så gott han kan. Men, räcker det? Lyckas vi förstå alla detaljer? Vilken sida står FBI och CIA på? Vilka är egentligen de goda?

Vi tittar den här veckan på Sista kontraktet. En yrkesmördare är ute efter den svenska statsministern och gör sig redo for attack. Mikael Persbrandt spelar en polis som kommer mördaren på spåren, men kollegorna litar inte på honom. Hans stackars fru är förtvivlad och hans bästa kompis förråder honom - eller?Tom har sett filmen (för första gången, som vanligt), och Fredrik har fakta, inte bara om själva filmen utan berättar också om Olof Palme och mordet som förändrade Sverige 1986. Vad tycker vi om Mikael Persbrandts överspel och Kjell Sundvalls regi? Lyssna på senaste avsnittet!

Vad händer när en småbedragare från Florida råkar bli invald i den amerikanska kongressen — och inser att han är den mest hederlige personen i byggnaden? Det är utgångspunkten i The Distinguished Gentleman, känd i Sverige under det betydligt mindre subtila namnet Varning Washington. Eddie Murphy är på topp, Washington D.C. är en enda stor bluff, och lobbying framställs som något i gränslandet mellan sport och organiserad brottslighet. Trettio år senare känns filmen förvånansvärt aktuell, vilket antingen säger något om filmens kvalitet eller om den amerikanska politiken. Förmodligen båda. Som vanligt har Fredrik grävt ner sig i research medan Tom ser filmen för allra första gången — helt ovetandes om vad som väntar.

Regeringen ser allt. Alltid. Eller åtminstone försöker de. Enemy of the State från 1998 är en paranoid thriller där Will Smith spelar en advokat som råkar få fel videoband i fickan – och NSA vill ha tillbaka det. Gene Hackman spelar den paranoide veteranen som vet hur systemet fungerar, för han byggde en del av det. Filmen fick NSA:s direktör så upprörd att han startade en PR-kampanj mot den. Sedan kom Snowden. Tack för det. Tom ser den för första gången. Fredrik har läst på. Som vanligt.

Tredje säsongen har temat korruption, och vi börjar med den politiska thrillern State of Play från 2009 – en film om journalistik, makt och korruption i Washington D.C. Med andra ord: precis som vanliga nyheter, fast mer välregisserad. Tom ser filmen för första gången och har skrivit ner sin tankar om smått och stort. Fredrik bjuder på fakta om filmen, skådespelarna och regissören Kevin Macdonald, känd från bland annat The Last King of Scotland. Russell Crowe, Ben Affleck, Rachel McAdams och Helen Mirren i samma film – spännande!

Det är dags för säsongsavslutning och vi vill avsluta säsongen storslaget! I veckans avsnitt ger vi oss in i Jurassic Park – Steven Spielbergs banbrytande äventyr från 1993 som förändrade hur film såg ut för alltid. Tom ser filmen (eller ser om den?) med nya ögon, medan Fredrik sätter in den i sitt filmhistoriska sammanhang och pratar om varför den blev en sådan milstolpe. Vi diskuterar hur filmen kombinerar praktiska effekter och tidig CGI, varför spänningen fortfarande fungerar drygt trettio år senare, och Tom lär Fredrik hur man uttalar ordet paleontolog. Dessutom pratar vi om Wayne Knight, John Williams musik och om Jurassic Park verkligen är så självklar som klassiker som ryktet säger. Ett nytt avsnitt av Måste man verkligen se den? – där vi tar reda på om det här verkligen är en film man måste se.

I veckans avsnitt pratar vi om Basic Instinct – Paul Verhoevens ökända thriller från 1992, som visade sig vara ännu mer erotisk än en av oss mindes. Tom ser filmen för första gången, medan Fredrik återvänder till en film som gjorde stort väsen av sig vid premiären. Vi blir båda lite överraskade av hur mycket fokus filmen lägger på sexuell laddning och provokation – ibland på bekostnad av själva kriminalgåtan. Vad händer egentligen med mordutredningen när erotiken tar över? Vi pratar om Sharon Stones ikoniska Catherine Tramell, Michael Douglas som polis i fritt fall, och hur filmen fungerar i dag. Vad tycker vi om att den då nästan okände Sharon fick så stor uppmärksamhet genom att klä av sig alla kläderna? Ett nytt avsnitt av Måste man verkligen se den? – där vi funderar på om Basic Instinct är en smart katt-och-råtta-lek, eller mer intresserad av att chockera än att berätta en bra kriminalhistoria.

I veckans avsnitt pratar vi om Uncle Buck – John Hughes-komedin från 1989 där John Candy spelar den högst okonventionelle barnvakten Buck Russell. När familjen hamnar i kris får Buck ta hand om tre barn, med kaos, pannkakor och brutala ärligheter som följd. Tom ser filmen för första gången och försöker avgöra om John Candys charm räcker för att bära filmen, medan Fredrik sätter in den i sitt 80-tals- och Hughes-sammanhang. Vi pratar om tonårstjejer verkligen är så vresiga och hur ont det måste göra att få ett bowlingklot i huvudet. Fredrik berättar om vem han brukar se filmen med och om den känslomässiga nygjorda dokumentären om John Candy, samtidigt som Tom försöker trösta sin poddkollega. Ett nytt avsnitt av Måste man verkligen se den? – där vi bland annat funderar på om Uncle Buck är där idén till Ensam hemma-filmerna föddes.