Advertise on podcast: NYXXX Podcast

Ebba Petrén och Gabriel Widing från Nyxxx samtalar med Emma Bexell om hur de som konstnärer förhåller sig till den nutida teknologiska utvecklingen. Emma är malmöbaserad scenkonstnär aktiv i gränslandet mellan konst och socialt engagemang med ett specialintresse för människan i den digitala eran. Hon var tidigare konstnärlig ledare för Bombina Bombast. I podden pratar Ebba, Emma och Gabriel bland annat om konstnärlig potential i VR och mobiltelefoner, att ofrivilligt förknippas med teknologisk innovation och techjättarnas visioner om framtida sociala relationer, att skapa konst för cyborger, avsaknaden av dramaturgiska modeller för tekniskt avancerad scenkonst, att återanvända till 1900-talsspråk för att förstå digitaliseringen och hur man kan belysa den exploatering av arbetare som sker ”bakom skärmarna”. Under avsnittet citeras medieteoretikern Marshall McLuhan: https://www.marshallmcluhan.com/. Emma pratar även om performancen Northvolt Bankruptcy Auction – Vortex Flow Crystalliser som finns dokumenterad här: https://vimeo.com/1082103537?fl=pl&fe=vl Musiken i podden här hämtad från föreställningen Taktiska Mediationer av Nyxxx.

Ebba, Gabriel och Tova pratar om kritik av deltagarkultur och deltagarbaserad konst. De frågar sig om Claire Bishop tror att deltagaren har förmåga att vara sin egen kritiker eller inte, återvänder till en debatt om estetiskt ansvar och rollspelande, och minns alla sina recensenter och hur de brukade skriva om dem. Claire Bishop’s “Participation and Spectacle: Where Are We Now?” Tovas text om kritiken av Just a Little Lovin’ (PDF) s. 279 Musik ur Taktiska meditationer

Tova Gerge intervjuade Ebba Petrén och Gabriel Widing från Nyxxx apropå projektet Working on Travel aka Trains and Boats and Planes. Det blev en podcast om hur arbetsliv villkoras av resande, hur Nyxxx upplever detta resande liv samt om gemenskaper och skillnader i resandets begär och politik. Om känslan av alienation i små städer där man saknar eller söker förankring, om förutsättningar för att samarbeta när man befinner sig på olika håll i Sverige, om att ha plats och om att mista den. Det blev också en text som utgick från samtalet – den kan ni läsa här.

Tova Gerge and Gabriel Widing from Nyxxx introduce a work-in-progress couple meditation on matter and time, inspired by interviews with Japanese bondage artists. This podcast is part of a research for a coming piece, and it is made for participation rather than just listening. To perform the meditation, you need a partner, two ropes (6-8 meters long, 5-6 millimetres thick) and a calm place where you can sit down together.

Ett besök i osynliga och synliga världar på Studio. Under vårt arbete Switch utforskade vi parallella verkligheter på olika offentliga eller halvoffentliga platser i Malmö. En av platserna vi befann oss på var Studio. Vi valde Studio då det är ett rum som slits av olika intressen, ganska typiskt för vår samtid. Å ena sidan är det tillgängligt, gratis och öppet för alla men å andra sidan är det mycket tydligt ett rum ämnat för att företag ska tjäna pengar. Studio beskriver sig själva som: “Ett hus byggt för möten. En arbetsplats med inbyggt innovationsstöd. En plattform för svenska företag som ska ut i världen och världens företag som ska in i Skåne. En scen där näringsliv möter kulturliv. En levande träffpunkt 24 timmar om dygnet. Det är STUDIO, och vi bygger det nu.” I den här minipodden kan du lyssna på och få en inblick i hur vi upplevde Studio och vad som hände när vi lät rummet expandera och utforskade nya platser och dimensioner i Studio. Röster som hörs: Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Matthias Hahne Torbjörnsson, Liv Kaastrup Vesterskov, Ebba Petrén och Gabriel Widing

Malmö Live är ett hus där konstnärliga och kapitalistiska intressen möts och samverkar. En förhoppning om spontana möten ligger bakom stora investeringar som Malmö Live. Den här podden är en konstnärlig reflektion över det spontana mötet. Röster inspelade vid olika tillfällen och i olika rum beskriver samma plats. En röst beskriver Malmö Lives tillkomst. Några befinner sig på Malmö Live och fantiserar där om husets post-kapitalistiska framtid. Ytterligare en röst avslöjar sina hemliga begär till platsen. Rösterna fungerar som spöken åt varandra, de hemsöker varandras perspektiv. Ibland uppstår spontana möten mellan dem. Ljudkompositionen är skapad av fältinspelningar från Malmö Live, spelmanualen till rollspelet Apocalypse world, improvisationer utifrån det X-dimensionella kortspelet och inläst text från Malmö Lives hemsida. Ljudkompositionen är livemixad för att ge plats åt spontana möten.

We spent a week in an empty shop premise in Malmö developing new material. In this episode we talk about games as critique of late capitalism, games played by the police, the games of gentrification and how roleplaying games creates community. We are a bigger group than usual, including parts of the artistic team behind Join and game designer/artist Harry Josephine Giles. In the end you’ll hear an excerpt of us playing a beta version of the X-dimensional Card Game, developed in semi-public spaces (Malmö Live, Studio and Caroli) this spring. If you are into this stuff, join us during Transistor (se post below) or download the game yourself (soon available)! Voices: Harry Josephine Giles, Moa Hjärtström, Thom Kiraly, Ebba Petrén, Liv Kaastrup Vesterskov, Gabriel Widing. Music: Elize Arvefjord. In order of appearance: Precariat! (A new version is in the works. Get in touch with Harry Josephine if you want to try an update.) Avery Alder Molleindustria Protest games Text on gentrification and art

This podacast is a non-verbal mixtape derived from our piece Tactical Meditations. The music can also be found high-res on Soundcloud.

Ebba och Gabriel har fått besök av lajvaktivisten Erlend Eidsem Hansen från Oslo och som också driver podden Laiv om laiv. Vi pratar om improvisationsestetik och om hur vårt rollspelande förändrats genom åren. Vi snakker om förlust och osäkerhet, initiativ och inlyssnande, anarki och fetisch.  I podden refererar vi till lajven Fairweather Manor,  Inside Hamlet och The Hospitality samt dansföreställningen God Sikt av scenkonstkollektivet Potato Potato.

Under residenset på Riksteatern i våras undersökte vi vad ett konstnärligt träningspass skulle kunna vara. I Ljusdal träffade vi Cecilia och Suzanne, som jobbar med att utveckla och instruera gruppträningspass. Cecilia har tagit fram en praktik som hon kallar Soma move, med pass som lärs ut till instruktörer för gym i hela Sverige. Cecilia berättar att hon utgått ifrån rörelse snarare än träning. Balans, kordination och mjukhet är lika viktigt som muskelstyrka. Hon pratar om att söka en avspänd styrka. Det finns även en idé om att rytm och puls ska bära deltagaren genom träningen. Cecilia säger att det finns en trend inom träning att tänka utifrån ett upplevelseperspektiv – alltså inte nödvändigtvis ‘vad är mest effektivt’ utan snarare ‘vad upplevs som mer njutbart eller stärkande’. En annan, motsatt, trend är att passen blir kortare och kortare och att idrottares träningsformer används som ideal även för vardagsträning. Gruppträning attraherar främst kvinnor mellan 25 och 60. Det gäller även soma move. När de designat passen har de utgått från sig själva, men utvecklar formen utifrån sina möten med deltagare. Nya övningar testas genom att de smygs in i redan befintliga klasser. Soma använder djuriska metaforer. Grundpositionen är ett hukande “lejon”, där händer och fötter tar ungefär lika mycket vikt. Efter vårt möte med Cecilia Gustavsson spenderar vi dagen tillsammans med Suzanne Bäckman, gyminstruktör på Pace Gym och näringslivsutvecklare för Ljusdals kommun. Hon berättar med om jobbet som träningsinstruktör. Grunddramaturgin för ett träningspass är att börja med ett lugn och samla upp gruppen. Ledaren är noga med att starta i tid och avsluta i tid. Sedan ökar tempot och intensiteten, även i ledarens röst. Ledaren driver på deltagarna och uppmuntrar dem att utmana sina gränser. Sedan avslutas passet med en kortare vila där upplevelsen förhoppningsvis “landar” i kroppen. Om den första delen av passet handlar om att öppna upp så är avslutningen stängande. Suzanne berättar att de försöker nå deltagarna på tre olika nivåer. Genom att beskriva, visa och uppmuntra dem att känna. Kännandet kommer också på instruktion, exv “utforska det här” eller “undersök det här”. Gruppträning är individuell träning, i grupp. Detta är en utmaning – att deltagarna ska jobba individuellt, på sin nivå, med sina begränsningar och sina intressen. När ledaren ser att någon gör fel eller slarvar så kan den i positiva termer säga hur övningen ska göras, så att ingen känner sig utpekad och alla får en påminnelse om tanken med övningen. Deltagaren vill bli sedd, men inte utpekad, en tanke som är lätt att föra med sig in i scenkonsten. Deltagarna vittnar om att känslan av träning sitter kvar. Men folk tar med sig väldigt olika saker, någon känner sig lång, någon glad, någon avslappnad. Någonting liknande kanske också kan sägas om den konstnärliga upplevelsen, envar tar med sig olika saker från en föreställning. Ledaren måste alltid lyssna både inåt, till sin egen kropp och sina egna behov och utåt, mot gruppen och dess behov. Vad träningsledaren gör och som Nyxxx sällan gör är att ta deltagarna över olika fysiska gränser. Vad krävs för att kunna göra det? Suzanne pratar om att inspirera, informera och motivera. De två första är tydliga men hur motiverar en? Det handlar om att visa på att uppgiften är genomförbar för var och en av deltagarna. För att det ska vara sant behöver det finnas olika svårighetsgrader av en övning. Alla behöver kunna se ett mål som är möjligt att nå för en själv. Vi pratade mycket om metaforer och bilder som verktyg för att instruera kroppen, till exempel lejonet i soma move. Idén kommer från yogan arbetar med djurmetaforer som tranan, fisken, kobran, tigern osv. Det finns andra exempel, som i afro-dans där ledaren föreslår olika situationer som dans runt en lägereld, till ljudet av trummor. Det är en sorts fantasier som ger rörelsen en riktning eller stämning. Ett problem som vi delar med tärningsinstruktörerna är att de flesta riktiga träningspass är svåra att delta i första gången. På samma sätt kan deltagare i Nyxxx verk vittna om att de blir roligare andra gången, när förutsättningarna är tydligare. Vi är vana att jobba i ett konstnärligt rum där allt från färgen på ledarens kläder till ljussättning blir betydelsefullt. Vi är också vana vid en publik som är mer eller mindre inställda på att betrakta och värdera sådana val som symboler. Vad skulle hända om vi bytte rum och gjorde vår föreställning i en gruppträningssal? Musik i podden av Elize Arvefjord.