Advertise on podcast: Präster med gäster

Vi är tillbaka! Den här våren kommer vi göra färre men längre avsnitt under rubriken "Präster med gäster tittar på tv". Vi bjuder in gäster som berättar om en film eller tv-serie som berört och påverkat dem genom livet. Först ut är författaren Mats Strandberg som blev betagen av Den oändliga historien när han var nio år gammal. Det vill säga ungefär lika gammal som filmens huvudperson, Bastian. Den retade pojken som nyss förlorat sin mamma, kommer över en bok på ett antikvariat. Han lägger sig på golvet på skolans vind och flyr in i världen mellan bokpärmarna. En värld där riket Fantasien är hotat av det stora Ingentinget. Bastian dras in i berättelsen och inser snart att han själv har huvudrollen. Följ med oss in i Den oändliga historien, med eller utan att ha sett filmen. Dagdrömmer de flesta barn precis som Bastian, eller är det ett utdöende tillstånd? Hur håller man fantasin vid liv genom hela livet? Och varför känns filmen mer aktuell än någonsin? Vi vrider och vänder på filmen, oss själva och de bibliska kopplingarna.

Vi kom nästan till hundra! Det är som med livet självt, man når nästan fram. Det här är nämligen sista avsnittet av Präster med gäster. Åtminstone för ett tag, det blir en paus under hösten och hur och om vi återuppstår vet vi inte just nu. Men var är alla avsked i Bibeln? Vi letar och letar och hittar till slut några få och speciella scener med känslosamma avsked. Och så stänger vi Bibeln och berättar om våra personliga avsked. De som varit sorgliga, vackra och bitterljuva. Till sist, alla ni som lyssnat - varmt och innerligt tack till er! Det har varit så fint att få era kommentarer och reaktioner. Vi ses och hörs igen, i någon form!

På grekiska har ordet ande, pneuma, också betydelsen andetag. Annafia drabbas av en känsla av att andetaget symboliserar allt levande, även jorden och hela universum andas i långsamma andetag. Vi pratar också om varför det är så lätt av vara skeptisk till de som talar i tungor. Rebecka berättar om kvinnan som fått henne att blir mer nyfiken på vad det faktiskt handlar om. Och så plockar vi upp en fråga vi tänkt på efter SVTs serie Persona non grata. Finns förlåtelse för alla, hur ska man se på det i ämbetet som präst?

Idag bjuder vi in Rispa. Hon förekommer i en enda vers i Bibeln, men har ändå fastnat hos oss. Hennes två söner avrättas brutalt i en konflikt. Rispa sörjer genom att breda ut ett tygstycke över kropparna och sitta där, dag ut och dag in. ”Hon tillät inte himlens fåglar att röra dem om dagen, och inte de vilda djuren om natten” står det i versen. Hon vägrar alltså se sina söner bli djurmat, och till slut ger hennes tålmodiga vakande resultat. Sönerna får en grav. Hennes tysta aktion griper tag i oss och får oss att tänka på att många mödrar till unga söner upplever samma öde idag.

Tänk om vi alla kunde förenas i det enda viktiga - att planeten ska överleva. Det går ju onekligen trögt, men nu finns ett splirrans nytt kyrkligt klimatinitiativ, lanserat av K G hammar och Petra Carlsson Redell. Med begreppet ”den åttonde dagen” uppmanar de alla att avsätta en dag i veckan till aktivism. Vi hoppar gladeligen på det tåget och uppmuntrar er alla att göra detsamma. Men hur gör vi med petromännen? Alltså de män som tjurigt motsätter sig en klimatomställning eftersom hela deras identitet är indränkt i bensin?

Idag är det prästen Joakim Friberg som pratar med Annafia, och samtalet rör sig mellan följande ämnen; Gud som gubben på ett moln, är det någon som ser Gud så nuförtiden? Mycket möjligt, men det finns så många benämningar på Gud. Vad sägs om Gud som en björnhona eller en höna till exempel? Sen följer vi upp debatten om Svenska kyrkan som vänstervriden. Spelar det någon roll vad man kallar kyrkan, och varför? Och så pratar vi om en församling som skulle starta en mansgrupp men ingen dök upp. Vad kan man dra för slutsatser av det?

Vi har fått ett brev! En lyssnare skriver till oss om en konstig upplevelse som vi genast vill ta oss an. Nyligen såg hon ett kyrkospel om Marias möte med ängeln Gabriel. I spelet gestaltas Maria som trettonåring när hon får frågan om att föda Guds barn. Hon säger nej, men övertalas av ängeln. Maria får då höra att hon är modig som går emot sina rädslor. Vår lyssnare som sitter där i bänkraden reagerar. Vad var detta för tolkning? Vi lär våra barn att säga ”stopp min kropp” och nu lär kyrkan barnen att man är modig om man säger ja till något man inte vill? Ja, hur hänger det här ihop? Dagens avsnitt blir ett samtal om tolkning, aningslöshet och ansvar.

Hur ska man glatt gå till jobbet med uppgiften att vara hoppets bärare? De flesta behöver inte ställa sig den frågan på morgonen, men det är ju faktiskt en av kyrkans uppgifter, att bära hoppet. Men vad KAN vi egentligen hoppas på i den tid vi lever? De här dystopiska funderingarna har Annafia med sig idag. Vi vrider, vänder och hoppas (ja vi har hopp!) att vi kommer ur det här avsnittet med en dåres ljusa framtidstro.

Nyligen fick alla kyrkoherdar i Svenska kyrkan en bok på posten. Den kommer från en frikyrkopastor som skriver att det monogama äktenskapet är enda rätta vägen enligt Bibeln. Vår spontana reaktion har varit att lägga boken i pappersinsamlingen. Men samtidigt, vad är egentligen bästa sättet att bemöta märkliga budskap, med ord eller tystnad? Vi konstaterar också att kyrkan är ett tacksamt tema för satir. Nu senast skrattade vi båda när SVT-programmet Svenska nyheter skämtade om Svenska kyrkans inkludering av alla människor. Men finns det ett korn av något allvarligt här, kan det finnas något problematiskt med inkludering? Detta, och lite till, i veckans avsnitt. God lyssning!

I veckans avsnitt får febriga Annafia en vikarie i prästen Joakim Friberg, som sätter sig i studion bredvid Rebecka. Fastan är här, och vi funderar över hur en modern fasta kan se ut. Att avstå från annat än föda, till exempel tv-serier, är det en riktig fasta? Ja, det är det. Oavsett vad man avstår från, skapar fastan en kristen gemenskap och en känsla av görande. Vi hamnar också i Tanzania, där Joakim bott. Där är gudtjänsterna ofta tre timmar långa, skulle någon komma på så långa gudstjänster i Sverige? Och sist men inte minst återkommer vi till den eviga frågan om vem Gud är. Kan Rebeckas döda marsvin varit hennes första gudsbild?

Idag, mitt i februari, börjar vi med motståndet i vardagen. Rebecka måste övervinna motståndet att springa medan Annafia försöker förstå varför hon irriterar sig på människor utan anledning. Tv-serier älskar vi ju, som ni vet. Men hela upplevelsen kan förstöras om ens medmänniska inte kan uppföra sig i tv-soffan. Vi ger lite tips till alla tv-partners. Och sist men inte minst - vi bjuder in himmelriket. Har kristendomen gett oss en barnslig syn på himlen? Och vad menade Jesus när han sa att himmelriket är som ett senapskorn?

Nytt år, ny säsong! Annafia vill dra ner på tempot och Rebecka har 40-årskris. Men ingen kris i världen hindrar oss förstås från att vrida och vända på tron och samtiden. Är det lättare att ändra personlighet om man spelar lite teater inför sig själv? Varför är det så jobbigt för Annafia att skriva en predikan om tro? Och varför är det så svårt att hålla tiden när man får en Guldbagge? Välkommen att lyssna!