Advertise on podcast: Livet med Ullakarin Nyberg

Elin har kämpat med anorexi och självhat i nästan hela sitt vuxna liv. Men senaste halvåret har något hänt. Hon har blivit snällare mot sig själv. - Jag säger inte längre de riktigt fula sakerna till mig själv. Istället tänker jag: "gud vad du är grym!", berättar Elin. I det sista avsnittet för säsongen ringer vi tillbaka till Elin, som medverkade i programmet i oktober 2021. Det visar sig att hon lyckats bryta flera av de mönster hon varit fast i under lång tid.

Desirées båda döttrar omkom i en bilolycka. Det är snart 50 år sen och det har tagit Desirée nästan halva livet att börja våga känna sorgen, igen. - Jag förträngde olyckan, jag klarade inte av att tänka på barnen, berättar Desirée som idag är över 70 år. Hon lever ensam och har ingen ny familj. De senaste åren har hon börjat ställa fram foton igen på sina döttrar, som dog när de bara var fyra och sju år gamla. Hon pratar med dem och ibland kommer fantasierna om att en gång få träffa dem igen. Hur lever man med en livslång sorg? Det här är andra delen av två av samtalet med Desirée.

Det har snart gått femtio år sen den där vårdagen, då Desirées två döttrar cyklade nerför backen och blev påkörda av en bil. Hur lever man med en livslång sorg? - På den tiden pratade man inte om krishantering, berättar Desirée. Och jag gjorde allt för att fly från känslorna. Det tog nästan halva mitt liv innan jag började våga ta i det på riktigt. Idag har Desirée ställt fram foton på döttrarna som hon ofta tittar på och pratar till. Det hjälper att känna att hon har kontakt med dem. Men kommer sorgen nånsin att gå över? Det här är första delen av två.

I samband med en operation var Camilla nära att dö. De två veckor hon låg i respirator förföljer henne fortfarande. Hur bearbetar man en händelse man inte minns? Det var för att komma till rätta med sin endometrios som Camilla skulle opereras. Hon hade höga förväntningar på hur livet skulle bli efteråt. Men operationen gick snett och ett hål i tjocktarmen fick dramatiska konsekvenser. Camilla har inga minnen av det som skedde men har läst sina journaler. - Det är som att läsa om en annan person. Är det verkligen jag som var sådär sjuk? säger Camilla.

För två år sen förlorade Jonas sin bror i suicid. Sorgen finns där hela tiden, men ibland undrar han om han borde vara mer ledsen än han är? När Jonas bror tog sitt liv vällde sorgen fram. Men han sörjde inte bara sin bror utan också annat i livet. - När jag berättar för andra att jag förlorat min bror så reagerar de starkt, så klart, berättar Jonas. Men själv skäms jag för att jag inte känner mer än jag gör. Går det att jämföra sorg?

När Liv var mitt i livet drabbades hon av en allvarlig synnedsättning. Nu sörjer hon allt som försvann. Blickar, ansikten, vårtecken och känslan att leva i samma värld som andra. - Det jag saknar mest är att se andras ögon, berättar Liv, som fortfarande har delar av synen kvar. Det gör att omgivning har svårt att förstå hur hon har det. - När synen försvann så försvann också känslan av sammanhang. Liv beskriver det som att vara på flykt, från ett land till ett annat. Men hur lever man i landet utan syn?

För femton år sen miste Anna sin dotter i självmord. Idag lever Anna ett ganska bra liv. Men får man njuta av livet när man förlorat sitt barn? Annas dotter hade det tufft under tonåren och livet var rätt stormigt. Hon var på väg att bli vuxen när hon en dag bara inte orkade längre. Att vara mamma var för Anna en berg-och dalbana; underbart och tufft. Idag tänker hon ofta på hur livet skulle varit om hennes dotter fått fortsätta leva. - Kanske hade mitt liv varit mycket jobbigare om hon levt? Det är en svår tanke som jag brottas mycket med, säger Anna.

Klara lever sitt liv utan filter. Allt som sker omkring henne, det går rakt in. Och så har det varit så länge hon kan minnas. När Ryssland invaderade Ukraina var det som om också Klaras värld rasade samman. -Det gör fysiskt ont i mig när jag hör och ser andras smärta, säger Klara. Jag kan inte hålla det ifrån mig. Hur ska hon samla kraft att hjälpa andra när känslan av maktlöshet lamslår henne?

Susanne klarar det mesta på jobbet. Men när det gäller den egna familjen är hon ständigt rädd för att katastrofen ska komma. En bilfärd betyder bilolycka, en smutsfläck är tecken på mögelskada, ett ordinärt läkarbesök leder förmodligen till cancerdiagnos. Ja, Susanne är alltid inställd på att det värsta ska hända. Hon förstår att oron är irrationell, ändå kan hon inte stoppa tankarna när de kommer. Och så har det varit ända sen barndomen.-Varje natt kontrollerade jag att mamma verkligen låg där, i sängen, berättar Susanne. Hör hennes samtal med Ullarkarin Nyberg om panikångest - och hur hon ska lära sig hantera den.

Ulla var bara ett drygt år när bomberna föll över Helsingfors. Hon minns skyddsrummet, flykten och skräcken. - Kriget har format hela mitt liv, berättar Ulla, som aldrig riktigt känt sig bekväm att prata om sina erfarenheter. De senaste veckornas nyhetsrapportering från Ukraina har gjort att alla minnen kommit tillbaka. - Jag känner igen allt. De långa militärkonvojerna i skogarna. Ovissheten. Det är så jobbigt att inte kunna dela det med någon, säger Ulla.

Isabelle växte upp i en familj och en miljö med starka åsikter om vad som var rätt och fel. Idag har hon svårt att känna sig fri och vaktar ständigt på sig själv. Redan som barn ifrågasatte Isabelle den stora sanningen, den som hennes föräldrar stod för. Hon ville hitta sin egen världsbild. Men uppväxten har gjort henne rädd att stå för den hon är.  - Jag vågar inte tänka fritt, är så rädd att bli bedömd och påverkas av andra, säger Isabelle.

Han bromsade, tutade - och blundade. Hon stod kvar på spåret. Fredrik visste direkt att inget gick att göra. Och att händelsen skulle sätta djupa spår i honom. Det går inte en dag utan att Fredrik tänker på det, ändå är det nästan tio år sen det hände. Han tror inte att han hade varit samma människa idag om det inte hade hänt.- Våra liv krockade in i varandra på ett märkligt sätt som ingen av oss önskade, säger Fredrik, som varje år besöker den unga kvinnans grav. Han vet inte riktigt varför men det ger honom frid för en stund.